Nåt om mig :-o

Jag är ny här och först lite om mig. Jag är en tämligen sansad person
som alltid känt mig annorlunda men först mer på senare år förstått
att jag förmodligen uppfattar saker annorlunda än andra. Att jag inte kunnat bli glad på samma sätt, kanske pga att jag haft en del otur helt enkelt. Kanske är det därför som allt blir känsligare. Kanske inte så mkt annorlunda men kanske starkare. Jag har ingen diagnos i nåt, ej heller har jag sökt det. Jag har gått och mått dåligt själv och har hankat mig fram genom att spela utåt så det inte syns hur dåligt jag mått. Och jag ser alltså inte konstig ut eller så, ser mkt yngre ut än vad jag är, har ok kläder på mig. Fast jeans slutade jag med för 15 år sen , finns mjukare tyg.

Jag har en del problem men kanske jag har dem för att jag inte kunnat lösa dem för att jag agerar efter känslor annorlunda. Är inte säker. Jag har fått rätt så höga poäng på iq-tester och jag är allmänbildad. Kan mkt om olika saker. Och väldigt mkt om vissa. Nåväl, om drömmar. Jag drömmer så mkt. I perioder.

Jag har drömt saker som visat sig vara riktiga dvs samdröm t ex där jag sett en dagbok skrivas samtidigt som en annan gjort det samtidigt eller drömt samma som en annan (som har lätta psykiska problem) och diverse annat drömt saker som visat sig korrelera med andra. Jag har kommit att kolla upp det så mkt jag kan så jag vet att det hänger ihop. Det är flera olika personer totalt som jag "vet" att jag "tagit" in i drömmar eller hypnagoga bilder/röster eller känslor.
Jag kom på att en parameter är om nån tänker starkt på mig, då kommer det in. Alternativ två, om det finns nåt annat slags band. Det finns en person som jag undrar det över och jag har inte tagit så mkt kontakt med henne än, efter att jag kände henne mer för ett antal år sen.
Vad jag vet efter att jag kollat upp eller råkat få höra/se saker av dom som jag kunnat korrelera till är det minst 5 personer. Förmodligen är det fler men allt går ju inte att kolla upp.

Jag har provat telepati, remote viewing och det har varierande gått närmast helt till halvdant, flera gånger. Fått med detaljer. Första gången var jag 9, 10 och ritade av en detaljkopia av en teckning som min syster hittade på en bit bort. Jag har hört röster men bara före och efter sömn eller vid slummer, och det är väl inte så konstigt eller ovanligt? Det behöver väl inte betuda att nåt är "fel"?
Dessa har mest låtit som några jag känt. De har varit helt tydliga men åtm för en person ibland blandats med min egen röst. För ett tag sen hörde jag en man tala med lite mer slags välartikulerad göteborgska och sa "Kvalitén på xxxxxx har inte med meditation att göra". Det lät så helt rent och tydligt, jag låg och slumrade, sov inte. En gång var teven på och blev väckt av ett väldans tjatter, det lät som två.. lät inte som ett mänskligt språk eller jag menar jordiskt språk. Ljudet från teven hörde jag inte då, när jag slog upp ögona utan hörde tjattret. Sen kom teveljudet tillbaks som med en strömbrytare och tjattret försvann. Sen kopplades teveljudet bort och tjattret in igen och sen slutade det. Det gick rätt fort men ändå. Så jag hörde alltså detta fast jag tittade upp med ögona.
När jag var 13-14 hörde jag nån säga min röst, men det var ju inte inne i huvudet utan det lät som i rummet bredvid eftersom det lät i akustisk form som jag minns. Men det var ingen där eller nånstans.

Jag har annars drömt om en del personer som jag känt eller andra. Ibland ser jag tydligt hur dom ser ut och det känns konstigt att vakna sen. Jag ser mkt detaljer, kontrollpaneler och även texter ibland.

Känslan av en dröm kan sitta i under dagen, jag mår dåligt när jag vaknar och det kan ta 1-2 timmar innan jag klarar av att prata med nån annan. Det beror på vad jag har drömt, om det är mardröm eller inte. Minns jag inte vad jag drömt så mår jag i allmänhet bättre.

Jaghar också haft mkt ångest över en del saker, som iofs inte är konstigt att kunna må dåligt över men jag har inte kunnat sluta tänka på det. Det maler på. Gör ont och hindrar mig från att göra saker.

Efter vad jag läst rätt mkt så passar jag lite in på s k schizotypalitet och
på gränsen asperger fast jag har inte de där extrema aspergerkriterierna som kass motorik, monotont tal eller ensidigt intresse. Tvärtom. Men ifråga om interaktion med andra känner jag igen mig i det. Jag har fått lära in mekaniskt hur man ska bete sig. Jag begriper mig inte på så mkt av det typiskt vanliga s k sociala samspelet med att småprata om helt ointressanta saker som kan förekomma. Eller användningen av de halvdolda "koder" som används, istället för att vara mer uppriktig. Jag förstår, men upplever också distansen i dessa verbala omskrivningar.

Jag vet inte mer vad jag ska börja. Livet är till det inre kaos och i relationsväg, efter vad jag i eget måtto ställt till med. Jag förstår inte hur
nåt ska komma av allt. Och jag kan inte identifiera mig med knappt nån annan. Jag finner mer fel i personer som för mig är av sån dignitet att jag
mår negativt av det. Jag skulle knappt kunna finna vänner eftersom jag vet att jag skulle finna "fel". Jag har ett värderingsspektrum som är absolut krav för mig, jag kan inte känna mig trygg bland andra som avviker från det. Det känns i mkt som att jag känner mig förmer än andra. Jag är inte narcissist och jag vet att så många andra kan andra saker och är duktiga men det är känslan för helheten.
Jag vill känna att jag kan identifiera mig rimligt hos en anan för att känna mig lugn med den. Jag känner mig inte lugn annars.

Samtidigt måste jag spela, jag har flera barn och inför dem är det
villkorslöst så att jag måste göra allt för att inte visa mig som ett orospaket för dom. Och de är också lite annorlunda, men inte så mkt tror jag och de är små än. Jag vill göra allt för att de ska bli lugna och trygga.

Nu kom detta att handla mer än om drömmar. Men att sova och drömma är en ganska stor bit av dagen och jag undrar alltid vad jag ska drömma om. Jag drar ut på tiden in på nätter och väntar med att sova.

Jag vet inte vad jag ska göra. Samtidigt är jag sansad och proper i sätt så gott jag kan utåt men mår så himla kasst. Förr för en del år sen var jag av olika anledningar inte öppen inom mig men det kom rätt sent, fastän jag ändå alltid kunnat mkt. Det har väl tagit lite längre för mig.
Jag hade inte många kamrater när jag var väldigt liten och eftr 5 års ålder bodde jag på ett ställe med lite tuffare typer. Det gick an i ca 5-6 år sen blev det värre, mobbad och trackad från och till mellan 5an till 9an.
Fick stryk lite då och då. Var helt ensam ett par år efter nian. Detta har i efterhand känts som ett slags hål, som att tonårstiden inte fanns eller upplevdes. Jag satt själv och tänkte, i mina intressen. Det har förmodligen stört min känsla inför jämnåriga, har aldrig känt mig ifas med dem även om jag är mer intelligent vilket jag ofta är, inte för att skryta... men totalt sett så har jag ju inte orkat med att göra såna saker som många andra gör som standard och i andras ögon om jag skulle berätta om vad jag gjort så skulle jag framstå som ytterst tråkig. Men jag har ju inte velat att det ska vara så. Men jag har spelat som sagt.

På internet dock, och då i somliga forum så är jag mer mig själv och då har det inte gått så bra i nivå med hur mkt jag skrivit. Inte för att jag haft dåliga avsikter utan för att folk har tydligen känt sig trampade på tårna. För mig ser många saker klara ut och jag kan kommentera det och de kanske själva inte ser sig med så öppna ögon och då blir det konflikt.
Jag upplever att det ofta inte går att kommunicera till folk eftersom deras nivå är lägre. De kommunicerar inte logiskt utan lägger in projektioner från annat och avleder retoriskt. Puh jag är inte bra på det. men jag är inte bara en intellektuell torrboll, jag har ju känslor. Håller på med musik och komponerar en del och mer ska det bli. När jag mediterar kommer det ibland bilder men det var mest i början. Det har jag märkt, att när man börjar med nåt nytt, så presterar man/jag oftast bäst i början. Vad beror det på?

Nu slutar jag.. jag vill inte vara så ensam som jag varit. Vet inte vad jag ska göra för att lyckas reda ut saker och inte känna detta att jag är annorlunda och andra är nåt annat, jag vill känna andra att mer känna mig närmre. Kanske är det så pga att jag inte lyckats i kärleken.
Nä nu slutar jag.

-

Välkommen till Viska!

Det finns självdiagnostik sajter på Internet, där man mot en avgift kan testa sig själv om man har olika psykiska besvär inklusive personlighetsstörningar.
<!-- w --> www.mentalhealth.com <!-- w -->

Jag tycker att du verkar ha vissa drag av schizotyp personlighetsstörning med ditt intresse för det övernaturliga.