Har mått dåligt så länge jag kan minnas..
Fungerar den största delen av tiden som en vanlig människa med allt vad det innebär. Men det känns som att jag under den tiden kämpar med att upprätthålla en fasad som i själva verket inte stämmer. Har haft ganska många ideer som inte riktigt stämmer med verkligheten men som jag inte har funderat så mycket över. För ca ett år sen så började jag få problem med tankarna. Upplevde det som att det var "fullt" i huvudet. Mestadels handlade det om minnen från barndomen som det kändes som att jag inte kunde kontrollera. Hann knappt tänka en tanke förrens nästa var där och det var otroligt frustrerande.
Drog mig undan folk och ägnade mig åt mina olika ritualer för att slippa tänka. Detta gjorde mig väldigt trött, kunde inte koncentrera mig utan var hela tiden upptagen av mina tankar. Känns ungefär som att man hela tiden är uppmärksam på vad man tänker och för en inre dialog med sig själv. Under den här tiden fick jag även overklighetskänslor inför mig själv och andra. Tyckte det var obehagligt att kolla mig själv i spegeln, kände inte igen mig själv varken fysiskt eller psykiskt och det var väldigt ångestladdat. När jag kollade på andra människor så fick jag en känsla av att det inte var verkligt och jag tyckte att dom såg konstiga ut. Hade impulstankar om att ta livet av mig själv och rädsla för att skada andra. Kände mig som en psykopat och gömde allt jag skulle kunnat skada någon med.
har skuldkänslor över det mesta som går fel i livet för mina anhöriga och känner hela tiden ett ansvar. Att jag måste ta hand om andra. Är väldigt rädd för att göra mig osams med någon eftersom jag är rädd/tror att personen ska dö och att det på något sätt ska vara mitt fel då. Detta gör att jag bara går och trycker undan min ilska vilket resulterar i ännu mera ångest.
Jag har börjat inse att detta inte är särskilt rationellt men jag kan inte släppa det.
Känns som att man går omkring i ett känslomässigt kaos och jag vet inte riktigt längre vad jag känner egentligen. Är misstänksam mot andra vilket inte är särskilt rationellt heller, är hela tiden rädd att någon ska baktala mig, förstöra för mig. Jag vet att det inte är sunt men jag kan inte släppa det. Har någon en aning om vad detta är? Tacksam för svar
/F83
Författare till inlägg
