svårt att prata med folk.

det känns som jag inte vet vem jag själv är. jag vet nästan inte vad jag tycker om någoting. det är nästan som om nån annan säger det. Jag är jävligt dålig på att prata med folk för jag kommer inte på nåt att prata om. Jag förstår inte riktigt hur folk tänker som bara kan babbla på hela tiden. Är det här vanligt när man är schizofren eller?

Hej!

Jag har läst nyligen att det finns en behandling som går ut på att lära ut konsten att samtala med folk - konversationsövningar. De skall vissta vara väldigt uppskattade. Jag gissar att de ingår i sociala träningsprogram.

Admin

Läkarna säger att man blir något när man umgås med andr

Det här låter verkligen illa.. 8O Den läkaren som sagt detta, måste oxå förklara vad han menar, om han nu inte gjorde det.. Jag gissar på att han utgick ifrån vad dina problem med "att inte veta vem man är" osv. men att jämföra det med nästa person måste väl vara fel? 1+1 är inte 2 om 2-3=3

Jag lever ensam, ensam i min egen verklighet det går inte att rymma och jag har nu bestämt mig för att vara kvar på denna jord för att förhoppninsvis hjälpa någon annan människa, det gör mitt liv värt att leva med och jag vet vem jag är..

doktorn har nog lite fel tycker jag
jag har varit ensam varg sen jag blev mobbad i 3-4 5-6 7-9 ect..
har knytit nya kontakter med mina gamla kamrater och vi kommer överens (de jag hade så där utligt tills de vände sig mot mig som alla andra) tycker snarare att jag blir mer förvirra över vem jag är när jag
är med dom än då jag är ensam. Ellertvärtom efter som vi är så olika och man ser skillnaderna så väl.

tycker du ska försöka umgås med nån avslapnat och under någon aktivitet
då kommer orden lättare eftersom man måste komunicera om man gör nåt tillsammans.Gärna nån som du känner dig bekväm med om det finns någonsån människa. Så länge du inte är rädd för socialasammanhang (som jag är ibland) så är ju hoppet inte helt försvunnet
(du skrev ju ett inlägg som innehöll ord ju)
de var då de jag hade å säga

Jag känner mig själv bättre när jag är ensam.När jag är med folk blir jag en helt annan människa som jag inte vill vara.

Det är så underligt. Förut tyckte jag att nästan
alla hatade mig. Nu är de flesta så vänliga.
Det är kanske för att jag kommit in i en ålder
då jag inte verkar så farlig för andra.
Men det stämmer inte.
Det är inte alls så svårt att få kontakt med andra
längre. Har det med projektioner och perception
att göra.