Jag har varit hypoman ibland, då har jag mått toppen. Men sedan har jag störtat ner i en depression. Det är vad man får betala för kalaset. Lithium vill jag helst inte ha, det förstör njurarna.
När jag är hypoman eller uppvarvad är jag sjukt stressad i systemet....det känns så. Liksom att vilja och behöva vila men att inte kunna för att stressen sjuder, bubblar och pyser i kroppen.
Jag har varit praktmanisk. Men det började med sammanbrott, utmattning, djup depression och smygande psykossymtom. Jag var lite allt möjligt samtidigt. Oftast nuförtiden blir jag bara lite uppe i varv och måste ta det lugnt ett tag. Det kan vara svårt att ta det så lugnt som man - jag - behöver om man har mycket att göra och mycket som händer som man vill vara med på. Käkade litium i många år men det var ett fasligt spring på toa på nätterna för att kissa....sabbade min nattsömn fullkomligt. Så nu tar jag lamotrigin istället.
