Oftast har patienterna varit trevliga egentligen men många har ett obehagligt sätt. Fast det vänjer man sig med fort och är inte så rädd.
Sådana jag minns från slutenvården som varit obehagliga har varit en kvinna som var arg ofta, började fräsa "håll käften" och skälla på sin hörselhallucinationer antar jag. Men det kändes som att hon kunde tappa kontrollen och då blev jag rädd.
Andra gånger har det handlat om ren mobbing. Någon gubbe som kommit med elaka kommentarer till mig och andra patienter, men när han börjat fälla kommentarer om min vikt så sa faktiskt flera patienter ifrån. Det kändes skönt.
En annan gång var jag på samma avdelning som en kvinna som var manisk och elak. Kallade henne "arga tanten". Hon var på både mig och personal med kommentarer som var riktigt giftiga, om hur vi såg ut. Jag vågade inte vara i korridoren när hon var där för att hon utan någon som helst provokation kunde börja hagla elakheter. Hon höll faktiskt aldrig käft. Det sista hon sa till mig var när jag blev utskriven och skulle lämna avdelningen, min pappa hade kommit för att skjutsa mig till föräldrahemmet som ligger några mil bort. Hon sa att "det skulle inte skada om du gick dit". Jag hoppas att jag aldrig träffar henne igen, inte i ett sjukt tillstånd i alla fall.
Men oftast är patienterna trevliga. Jobbiga, sjuka men ändå vänligsinnade. De har jobbiga saker för sig och destruktiva beteenden men jag känner i regel att ingen vill mig något ont.
