Bästa inläggningen

Jag var flera vändor på min favvoavdelning. Ibland var jag risig. Kunde stå långa stunder i ett fönster och spana efter agenter, men det var okej för personalen. Minns en rolig episod. Jag var ute och rökte, en vårdare hämtade mig till läkarsamtal. Hade inte släckt ciggen ordentligt. Mitt under samtalet utbrister läkaren: Det ryker om din ficka. Jag rusade ut och slängde bort ciggen och gick tillbaka in. Alla skrattade, trots att de försökte vara allvarliga.

Jag var 19 när jag lades in första gången. Jag hade levt isolerad och visste inte så mkt om världen då.
Jag och min rumskamrat E blev oerhört tighta, tillsammans med en annan kille på avdelningen. Jag och E körde rullstolsrace genom korridoren. Skitroligt, i all tragik.

E hade en vallhund som vi gick promenader med. Det var mitt i sommaren, augusti, och naturen stod i full grönska. Vi tog varsin öl ihop på en mack, den bästa öl jag någonsin druckit.

Det har definitivt lämnat fina minnen!

PS: jag blir alltid tight med mina rumskamrater på psyket. Jag hart även umgåtts med dem utanför sjukhuset, efter det att vi blivit utskrivna.
Det har förstås varit rätt problemfyllt. Inget jag rekommenderar.

Jag har bara varit inlagd en gång och en kortare tid som en vecka. Efter ett par dagar tyckte jag det var väldigt trist och ville hem.

Jag tycker att bemötandet är bättre på 2000-talet än på 1970-1990 talet. Men jag vill nog inte kalla någon inläggning för bra.

Jag var inlagd på 1970-talet och jag upplevde inte inläggningarna vara värre än idag. Det fanns resurser på ett annat sätt inom psykiatrin då, än vad det finns idag.
Psykiatrin var inte uppbyggd av stafettläkare då, utan det fanns läkare som verkligen var intresserade av psykiatri.