Ambivalens

Att vara lite ambivalent anser jag vara fullt normalt.
Mycket i ens liv har ju både fördelar och nackdelar.
Men ambivalens blir inte lättare för det. Speciellt inte om man är 17 år(?). Då är livet tillräckligt jobbigt ändå.

TIKKI skrev: Precis, Du gav själv ett utmärkt exempel.
Det kan också vara så enkelt som en fest. Man både vill och vill inte gå av olika anledningar.

Om även det där är ambivalens då har jag nog en hel del av den varan i mitt liv. Då kan jag nog säga att hela mitt liv är präglat av ambivalens. Eller så är det bara osäkerhet...knepigt!

Tiram skrev:

TIKKI skrev: Jag tror ambivalens brukar användas när man har två motstridiga känslor samtidigt.

Har du något exempel på detta, menar du t.ex. att både älska och hata någon?

I boken Surviving schizophrenia hade de ett exempel hur ambivalens kan vara vid schizofreni. En person med schizofreni kan tänka: Ja, de kommer att döda mig och jag älskar dem. Man kan ha väldigt svårt för att fatta beslut pga ambivalensen.

Det är ju det kristendomen predikar - älska
era fiender.

Många som blir förtryckta och misshandlade
börjar älska sina förtryckare.
Till exempel "Stockholmssyndromet" är ett exempel
på det. De anställda som togs som gisslan i banken
vid Norrmalmstorg i Stockholm gick över
till gisslantagarnas sida efter en tid.

sv.wikipedia.org/wiki/Stockholmssyndromet

Tillhör faktiskt en av vanligaste symtomena hos psykiska funktionshinder...jag vet!

förut, kunde jag samtidigt känna både att gå på stan en runda och/eller gå och lägga mig... :rolleyes: vilket ju är helt åt motsatta håll! <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: --> :rolleyes:

men som tur är, så har det gått över