Jag tror att det är ganska vanligt att förlora intresset för saker och ting. Förr kunde nog de höga neuroleptikadoserna också bidraga till detta. Lagsporter kan nog vara lite knepigare när man har schizofreni. Spelarna rör sig lite oberäkneligt på planen och det är aktivitet lite överallt. Sådant kan nog vara en stressfaktor om perceptionen inte fungerar normalt. Jag har förlorat en del intressen i samband med insjuknandet, men nya har tillkommit bl.a data.
Ibland när man är sjuk kan det man varit intresserad av förrut och som gett en glädje, användas som terapi. Tex när jag var sjuk så var jag ändå intresserad av tennis och simning, och försökte simma nån gång i veckan eller spela pingis.
Ofta avtar sportintresset lite med åren. När jag var 19 kunde jag åka långt bara för att se en träningsmatch med favoritlaget. Jag är fortfarande intresserad, men ingen fanatiker längre.
