Agnosi?

Nån här som lider av nån typ av agnosi?
Själv är jag ansiktsblind. Jag känner bara in folk som står mig nära samt folk med "speciellt" urseende. Vissa känner jag bara igen i "rätt" situation eller med rätt kläder. En gång bastade jag och min No-lärare satt där för vi var på badhuset med skolan. Hon var naken, och jag kände bara igen henne på hennes örhängen. Detta var i nian. Problemet har blivit värre med åren.

Ibland har jag liksom omvänd ansiktsblindhet då jag tror att en person på lite avstånd är nån jag känner, bara för att på nära håll upptäcka att personen inte liknar den andra för fem öre!

Ett annat problem, som jag inte vet om det kan kallas agnosi,är att jag ofta glömmer vilken årstid eller månad det är. Fast jag kommer ihåg det efter inte ens en minut så det är inget stort problem. Mest lite irriterande.

Slutligen kan ord bli "främmande" så jag blir osäker om de existerar och om jag använder dem korrekt eller felaktigt. Det är bara mina egna ord detta gäller, inte andras.

Så har jag dåligt korttidsminne så jag inte minns vad jag nyss gjort eller så jag blir osäker på om det är gjort eller inte. Men det är nog nåt annat än agnosi.


Vet nån vad sånt här beror på?

Tror mina problem beror till viss del på Asperger, till viss del på psykiska problem och till en liten del på medicinerna. Kan detta vara korrekt?

[i:1ngup172]Problem med att tolka sinnesintryck kallas på fackspråk agnosi.[/i:1ngup172]

Många frågor, sodergardfia! Känna igen ansikten har jag inga problem med. Det är nog typiskt för de som har AS. På sistone har det hänt att jag hör någon säga något, men det går liksom inte in i hjärnan vad de säger så jag blir tvungen att säga "va?" fastän jag egentligen inte hör dåligt. Det är nog något som kommer med åren. Jag är visserligen bara 52 år, men min kropp känns ibland som 70...

Att glömma vilket år eller månad det är, kallas nog för problem med tidsuppfattningen. Det kan jag känna igen. Tror det är vanligt när man har schizofreni. En gång när jag var inlagd, ville jag bli utskriven. Då frågade en sköterska mig vad statsministern heter. Jag blev ställd. Hade ingen aning! Då ska du nog vara inlagd ett tag till, tyckte hon...

Svårt att veta vad agnosi kan bero på. Det funkar ju ibland... Man får vara glad åt det som fungerar och inte hänga upp sig för mycket på det som falerar, fallera.

Jag har väldigt svårt att lära mig namn och ansikten. Utmaning då jag fungerar som handledare mm på jobbet till nya. På psyket blandar jag ihop anna blonda svenska tjejer i personalen, lättare med afrikan med rastaflätor ju... Jagg kände inte igen mina boendestödjare sen tio år på en resturang, ens när de sa vad de hette... sånt är pinsamt. Gått förbi min egen mor på stan två meter knappt framför. De var på fel ställe...

Du har rätt i att jag inte ska haka upp mig på det som inte funkar utan på det som faktiskt gör det! Jag är en övertänkande person får jag ofta höra <!-- s;-) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s;-) -->

Det problem du nämner om samtal känner jag igen!

Måste titta väldigt noga på folk innan jag känner igen dom.
Det är nästan lättare att känna igen personer på gången
än på ansiktet. Känner knappt igen min egen syster utan
att titta noga.

Oj! Jag känner åtminstone igen familjen. Annars behöver jag också titta noga. Inte ens då blir jag alltid säker. Men är det nån jag faktisk känner men är osäker på vem det är så känner jag iallafall igen rösten!