Jag minns knappt något heller. Jag har dock haft PTSD pga barndomstrauman, så det kan hända att jag förträngt det mesta. Livet efter insjuknandet är också borta för det mesta. Jag växte upp med min mormor och morfar under perioder, men jag minns knappt min morfar (som numera är död). Jag sörjde inte hans död och gör det inte nu heller. Jag tror att han betydde en hel del för mig under den tiden, men jag har absolut inga känslor kopplade till honom. Vissa saker minns jag extremt tydligt, ibland ord för ord vad som var sagt, medan det mesta är ett totalt blurr. Jag minns mer känslor som är kopplade till smärta och rädsla, men inte specifika händelser. Däremot har jag förstått det som att de flesta har problem med att minnas sin barndom, så jag tror inte det helt och hållet är kopplat till sjukdom.
Korttidsminnet försvann någonstans under mitt insjuknande och jag kan därför knappt ta in ny information, oavsett hur mycket jag nöter och försöker. Det är väldigt frustrerande, då jag tidigare sög upp information utan att ens försöka och gick ut gymnasiet med lysande betyg. Jag klarade mig väldigt väl när jag gjorde Cogmed för något år sedan, men de övningarna krävde bara ett minne på mindre än en minut, vilket går bra när jag inte är i sämre perioder. Jag hade ett förbättringsindex på 40, normalt är på ca 25. Grejen är ju den att övningarna inte hjälper en att förbättra hjärnans förmåga till inlärning, utan är typ sekvenser av siffror och mönster som sedan ska upprepas direkt efter att sekvensen har visats färdigt. Det kräver egentligen ingen större aktivitet i hjärnan, tycker jag. Min koncentrationsförmåga anses dock även den vara kraftigt nedsatt. Den känns verkligen horribelt surt. Jag ansågs alltid av lärare och andra vuxna under min uppväxt, vara otroligt intelligent och det väntades att jag skulle få en exceptionell framtid i mitt yrkesval. Numera känner jag mig dum som bara den, eftersom jag inte klarar av någonting som kräver koncentration eller minne.
