Glädje

Vad gör ni för att få glädje? Tycker det är jobbigt att inte kunna göra sånt man vet att man gillat och att det är så att man är rastlös hela tiden samtidigt som man inte orkar göra något.

Tycker det är jättetrist. Nu några dagar har jag mått bättre än jag gjort på år vilket är skönt och har gjort saker med kompisar jag innan inte träffat på länge. Tyvärr blir man deprimerad av att inte klara av saker som man vill göra när man mår lite bättre just för att man har vissa symptom.

Lustigt det där med glädje. Ibland känns det underbart att bara finnas till. Att naturen är vacker kan göra mig glad. Andra saker som kan göra mig glad är människor jag tycker om och en bra bok när höststormen ruskar utanför fönstret.

-

Jag är jobbig. Dom säger att jag är jobbig. Ska alltid analysera sönder allt i små partiklar sen får jag inte ihop skiten igen :rolleyes: Men vad är glädje? Jag vet inte ens om jag känt "glädje". Ibland kan jag vara lite mer uppåt, men lycka och glädje?

Jag brukar vara i stallet, träffa mina vänner, rida, sitta i boxen och prata med sköthästen, umgås med min hund, äta god mat och ta en cigg efteråt. Vid dessa tillfällen mår jag väl hyffsat. Det beror på när jag gör dom iofs. Fast ändå inte. Eller jo. Äsch ni förstår nog :rolleyes:

Det går upp och ner med glädjen för mig. Jag tror för att vara nöjd med sig själv måste man har realistiska mål, som man kan uppfylla. Om man har den attityden blir det lättare att lyckas och känna glädje.

Om man är deprimerad kan det vara svårt att känna glädje. Det är därför viktigt att spåra och behandla depressioner. Jag har alltid ett recept på antidepressivat citalopram, som jag använder när jag känner mig deprimerad i oftast 6 månader. Det går också mäta i ett självtest på www.deprinerad.net/ om man har en depression.

Personligen är jag nog gladast, när jag ser komedier och humorprogram på TV. Jag gillar särskilt Jim Careys filmer. Jag tror att om man har brist på glädje, så är denna typ av glädjetillskott effektivt.

jag måste våga känna glädje, och det är det svåraste. Att vara så trygg så jag inte behöver vara "på min vakt".
Om jag är i en trygg miljö, med folk jag känner och inte har problem knatandes utmed ryggraden, då kan jag må riktigt bra.
Och precis som sagts så älskar jag att skapa, antingen jag skriver eller håller på med lera eller vad det nu kan vara.
Jag tränar Karate, och det älskar jag eftersom jag är bra på det.
Då känner jag mig säker, då vågar jag visa glädje. :rolleyes: