Hej igen, tänkte höra med er om ni har märkt att ni har ett annorlunda
sätt och tänka på? Det fungerar inte på samma sätt som det gjorde innan jag blev sjuk? Det har blivit mer symbolist (bilder etc).
Det jag framförallt har märkt är att tänkandet går mycket långsammare än tidigare. En annan sak som jag märkt är att abstrakt tänkande är mycket svårare.
Jag upplever att mitt tänkande har blivit mer som förr med Abilify faktiskt.
Jag kan sammla tankarna bättre och har bättre koncentration när jag läser.
Jag tror inte mitt tänkande har förändrats så mycket egentligen, men jag tycker i likhet med Zedd att tänkandet blivit långsammare.
När jag insjuknade och ett år efteråt minst tänkte jag enbart på sjukdomen under hela min vakna tid. Varför jag blivit sjuk osv. Det upplevde jag som väldigt jobbigt.
Med tiden så har detta problem minskat och jag grämer mig inte längre över sjukdomen som förr.
Jag tror att sjukdomen kompliceras av psykologiska effekter som uppstår. Tänk om jag hade studerat när jag insjuknade. Det hade förmodligen inte gått så bra eftersom jag nästan enbart tänkte på sjukdomen. Jag tror att vid sådana här trauman i livet så behöver man nog psykologisk hjälp, men exakt vad den skall bestå i är jag inte så säker på. Personligen skulle jag kanske behövt hjälp med att fokusera tankarna på annat än min sjukdom.
När jag var nyinsjuknad var det ett så
litet område jag kunde tänka inom.
Det tog emot att tänka fritt.
Det har blivit bättre men riktigt fritt tror
jag inte att jag tänker. Områden där jag
har konflikter tar fortfarande emot.
Men jag jobbar på det.
Det går mycket bättre att tänka med
Risperdal än Hibernal.
