Funderingar kring en motsägelsefull dialog

Vet att det här med motsatser varit uppe till diskussion tidigare och har funderat lite om denna för mig dialogdrivande kraft kan få andra konsekvenser typ ambivalens, inkongruenta känslor och beteenden(typ att man ler eller skattar åt något sorgligt) eller att man helt slutar att känna. Har inte hittat några källor som ger sig i kast med att försöka förstå detta och har därför spekulerat lite själv, men tror att det finns andra på viska med bättre förklaringar och förståelse. Översätter gärna till svenska om någon mot förmodan är intresserad, men det får i så fall bli imorgon eftersom jag är lite trött efter en innehållsrik dag.

(I don´t know but maybe problems reading facial expressions is related to incongruent behaviour and feelings when you sometimes express happiness with a smile or worth a laughter when something is realy sad(incongruent feelings and behaviour). I mean maybe if you don´t respond with the appropriate feeling correspondent to a certain situation you might also have problem to read the feelings that other people express.)

I think that incongruent behaviour and feelings or flat emotionsoriginates from the mechanism " opposite attract" that sometimes make the dialogue with the voices continue in absurdum. Yes meant that I heard no but more complicated with a lot to read between the words and this also meant that no single poit of view without awareness of another often contradicting or at least to some degree "opposite side of the coin" was possible.

If somebody continue to respond with congruent feelings when verbal thoughts work like this their emotional state of mind will probably become worth than if that person (who like anybody are able to choose their response to what they hear although what they hear are their own (alien) thoughts) choose not to feel anything("flat emotions") or to display incongruent feelings that maybe later result in that they express incongruent feeling and behaviour or flat emotions also in real life situations.

Maybe in your thoughts you try to avoid someting sad or frightful and then the voices "flip the coin" and brings it up. I don´t think that it´s strange if the appropriate emotional response under these contions change and make you feel something less unpleasant. (Earier experiences and a certain internal context might even make it possible to understand if you incongruently display the feeling of anger.)

If I´m right incongruent behaviour and feelings or flat emotions sometimes might be the unwanted result of a sometimes necessary coping strategy although maybe sometimes you are not aware of this (because it might be an automatic response to avoid pain)!

Extream awareness of two different opinions whatever you think about might also result in ambivalence when the simultaneous existence of contradicting feelings towards a single object contribute to the condition you are in.

Finally I wonder if it is possible to understand why "opposite" attract. Maybe it originates from a learned experience of how a dialoge works when somebody else who know you very well verbaly "target" whatever makes you feel something without any consideration. I don´t know, but maybe if I give it some more thoughts it will be easier to understand.

Mvh Stefan

Att skratta på fel ställe kan resultera i att man anklagas för att ha sjuk humor.

Vet att en del blir arga av att läsa mina försök att förstå, men tycker ändå att alla har rätt att uttrycka sig, vilket kan fylla en funktion även om intresset ibland är obefintligt.

Gör som jag skratta hela tiden så kan det inte bli fel?

Hur många så kallade friska skrattar på rätt ställe eller reagerar helt efter konventionerna?

Inte jag inte alltid i alla fall. Försöker liksom förstå lite av mitt tidigare beteende... Kommer ihåg en hel del trots att jag vid dessa tillfällen inte riktigt var medveten om hur det kanske uppfattades av andra och har väl förnekat vissa saker under en längre tid. Något jag nu försöker förstå.

Det där med att man skrattar utan "anledning" hände mig ganska frekvent tidigare och berodde främst på mina röster och föreställningar.

Men det kan givetvis hända vem som helst att man låter tankarna vandra fritt och plötsligt brister ut i skratt. Det är lite det jag vill komma åt dvs att det ofta går att förstå ett beteende oberoende om det betraktas som sjukligt eller inte!

Gjorde i början av min karriär (!) som psykpatient ett EEG test. Där förekom även ett stroboskop prov. Jag blev hypnotiserad av ljusblixtarna och när operatören såg på mina hjärnvågor, så skrattade hon helt lätt! Det var som om det var utom mig själv, men jag började helt utan anledning storskratta!

När jag märkte det, blev det en sådan himla stark känsla inom mig att jag slutade skratta på studs!

jag har nog aldrig någonsin känt en sådan känsla av, att det var så fel, som den gången!

Operatören sade då, det här klarade du bra!

Dessutom sade hon att det inte behövdes något sömn EEG!