Nu är det så att jag i perioder har fruktansvärt ont i högra höften. Jag har varit till en doktor och fått det konstaterat att det beror på min kraftiga övervikt och jag har därför fått Acomplia utskrivet. Jag går sakta ner i vikt men det går inte fort, och jag fick även 20st Tradolan utskrivet. Jag har tagit dem de dagar det varit som värst, det vill säga när jag har så ont att jag inte kan existera, men nu är de slut. Inga andra smärtstillande fungerar och inte ens Tradolan hjälper helt, men hjälpligt i alla fall.
Idag pratade jag med läkaren igen och tänkte be om att få mer utskrivet. Men jag vet att hon inte gärna skriver ut det och jag vågade bara inte fråga igen. Det tog mycket mod att fråga första gången. Självklart vill jag inte ha dem för att missbruka, utan för att ta när det gör som ondast. Vissa perioder har jag oftare ont, andra inte. I september och oktober hade jag ont i princip jämt och jag skulle nog uppskatta att jag kanske när jag fick smärtstillande utskrivet tog dem tre gånger i veckan i veckan som högst, medan jag i november hade en bra period och bara behövde ta dem några gånger. Nu har jag en sämre period igen och jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Jag kommer inte gå ner i vikt och avbelasta min höft på bara en månad, det kommer ta mycket längre. Ska jag då gå omkring och ha ont? Jag har bett om att få en utredning av höften och det ska läkaren fixa, men hon försäkrar mig om att det inte är något annat än övervikten och att det är det som behöver korrigeras. Jag har även fått tid hos en sjukgymnast och jag hoppas med hela mitt hjärta att det hjälper, men just nu är det kris.
När jag har det som värst så kan jag inte gå, stå, sitta eller ligga. Jag biter huvudet av alla som frågar mig om jag vill ha ett glas vatten - men detsamma om ingen gör det. Vad andra än gör så är det hysteriskt fel, på så vis är det jobbigt för min omgivning. Det värsta är egentligen hur det påverkar mitt ganska sköra psyke, då jag lätt faller tillbaka i ångest, depression och självskadebeteende. Jag har varit där, jag orkar inte mer av det. Jag tror att psykiatrin är ganska less på mig också, men det är inte för deras skull jag vill låta bli att hamna där igen.
Jag känner mig åldersdiskriminerad. Om jag var 30+ så skulle detta inte vara ett problem, men jag blir sedd som en missbrukare fast jag inte har någon sådan bakgrund. Jag har visserligen tagit för många Stilnoct men aldrig för att dö och aldrig i några större mängder, men just nu är jag påväg tillbaka och har låtit bli det så länge att jag nu får 30-paket med Stilnoct och större paket med mina andra mediciner också.
Men jag vågar inte fråga. Ska jag fråga? Ska jag egentligen behöva dra en lång redovisning och förklaring för att jag ska få Tradolan utskrivet? Tycker du att jag absolut inte borde få det utskrivet? Varför? Vad ska jag isåfall göra mot smärtan?
