Har aldrig tänkt att den är farlig. Det är smärtan som är jobbig o påverkar min vardag, oavsett om den är farlig eller inte, o oavsett vad behöver jag vård för det.
Tror inte det är hallucinationer men det blir betydligt värre när jag inte mår bra o jag mår inte bra när smärtorna är för jävliga. Höfter, axlar o nacke är de mest problematiska områdena. Min mamma o två av mina syskon har också problem med lederna så det är ju troligtvis nåt genetiskt men läkaren sa att eftersom smärtan byter ställe så snabbt låter det inte som reumatism men de testar mig för det ändå. Är väldigt känslig om nån tar i mig (typ om min karl masserar jättelöst skriker jag av smärta). Så jag tror smärtorna är verkliga. Är lite sur på läkaren dock som ropar kronisk smärta efter ett samtal o lite klämmande på kroppen. Vill göra en utredning av en specialist. Såvida det inte visar sig va reumatism då för då blir det ju reumatologen.
Ingen har nån diagnos jag är den första att söka vård för det. O visar det sig att det är nåt genetiskt med mig kommer de testa sig såklart. Men jag är väl den som lider mest iom att jag samtisigt är psyksjuk o därför påverkas så negativt.
Hur menar du med tillåtet att bara ha vissa sjukdomar?
