Ensamhet

För ett par år sedan så tyckte jag att sitta ensam hemma och titta på TV:n eller hålla på med datorn var helt okej, men nu så tycker jag att ensamheten är lite jobbig. Skulle gärna vilja ha mer sociala kontakter, men tyvärr så har jag socialfobi så det är svårt. Finns det någon som har några tips på hur man bryter sin isolering?

Jag sitter också mycket hemma.Att titta på tv har jag svårt för, det är igenting som intresserar mig. Datorn sitter jag mycket vid, och det är rogivande, ofta tillsammans med lite vin eller öl. Idag bröt jag verkligen isoleringen och åkte upp till en god vän.Han och jag har spelat i samma band ihop. Jag fick ut mycket av det besöket.Det var inte bara snack om hur jag mår.Vi snackade mycket musik,och när vi pratade mindes jag tillbaka på den tiden då jag var frisk, då vi spelade mycket ihop.Jag spelar trummor och dom flesta tycker jag är väldigt duktig.Sen jag blev sjuk, så har jag haft svårt att spela, mest p.g.a min ångest.
Jag märker att när man bryter isoleringen så blir det oftast bra.Man oroar sig mycket i förväg för hur det ska gå,fast när man väl är på plats så försvinner faktiskt lite ångest. Sitter man alltid ensam så försvinner ens identitet mer och mer. Man blir helt enkelt nån ihop med andra.Jag har också social fobi, och det är ett helvete på jorden.Men vissa dagar känns bättre, och då är det nog viktigt att göra något.Man får helt enkelt träna bort sin nojja.Det är inte enkelt.Men ju mer man sitter ensam desto värre blir det. Jag tror inte på mediciner vid social fobi,utan någonting man får fightas med,det får svida i skinnet, då har man iallafall försökt.

Du spelade keyboard, och du slutade för att du tyckte att du var för dålig.Men va tyckte andra om ditt keyboardspel då?.Du skulle säkert kunna utveclas till något stort om bara viljan finns. Orvar ,jag rekommenderar en grupp för dig.Dom heter JOURNEY. Det är rätt mycket keyboardspel i den gruppen. Plattorna "Raised on radio", Trial by fire" och "Arrival" är kanonbra, om du vill säga lyssnar på sån musik. Musiken kallas för "västkustmusik". Det är sådan musik som man drömmer sig bort till. Jag har grav social fobi, och min högsta önskan är att träffa en flickvän men jag är livrädd för tjejer. Jag är osäker på mitt utseende trots att andra säger att jag ser bra ut. Vad är dina problem kring din sociala fobi? :neutral:

kgu skrev: Jag har grav social fobi, och min högsta önskan är att träffa en flickvän men jag är livrädd för tjejer.

Ja, det är faktiskt befogat... De leder ofta till grava psykiska problem!
Efter ett tag beter man sig som ja..den där fågeln i kalle anka på julafton...

Jag är osäker på mitt utseende trots att andra säger att jag ser bra ut.

men det är inte utseendet som det troligen är fel på, utan "strålningen" det känns mentalt att du är övertygad om din värdelöshet och att du är rädd..så..

Precis som du säger går det att komma över det mesta, men visa saker är oerhört svåra...omöjliga tyvärr.. .?

Om du vill beställa plattor med journey, gå in på skivhuggets hemsida
<!-- w --> www.skivhugget.se <!-- w --> och sök på journey. Jag rekommenderar dom plattorna som jag nämnde i mitt förra inlägg.Jag beställde faktiskt idag deras nya platta "Red 13".

har funderar på det där med förhållande jag med, fast en pojkvän då.
Brukar alltid tänka att det aldrig skule funka. Dels för att man inte vet hur man ska bete sig med folk och dels för att min personlighet är en katastrof. Sen mår jag så dåligt, och igen i min omgivning (förutom min syster) verkar förstå mig. De kompisar som jag faksitk har någon slags kontakt med då och då säger bara åt mig att skärpa mig och att jag måste försöka att inte vara så blyg. För dem är jag jobbig.Vilket jag är-eftersom jag aldrig träffar någon så blir jag hur tjatig som helst om en massa saker då jag vågar när jag väl får prata med någon om något.
Egentligen suger det här samhället. Få kompisar är skit svårt. Min största rädsla är att sluta ensam i en lägenhet i stan nånstans utan att någon kommer sakna mig eller märka om jag lever el är död.

Man är så djävla rädd folk ska tycka man är konstig som inte kan umgås med dem. Så har det varit för mig när jag gick i skolan. Folk stirra på en som om man är en utomjording för att man beter sig konstigt.
Det är djävligt irriterande. Både att inte kunna uppföra sig som en människa och framför allt som sig själv och att de är såna idioter, men att det är jag som framstår som en istället.