En dag som denna funderar jag på om det inte är så att vi alla är ensamma, för til syvene o sist, är det bara en själv som vet vad jag tänker på och ingen, vad jag vet känner som jag just nu.
Jag tror många som drabbas av svårigheter i livet tycker sig vara ensamma. Det är nog tyvärr intressantare och roligare för omgivningen att dela framgångar än bakslag. Jag tror också att det är mer krävande att hjälpa någon med svårigheter än att passivt dela en framgång. Det krävs ganska mycket livserfarenhet för att tackla livets svårigheter och alla har inte den eller intresset och tålamodet att hjälpa och stötta.
