Det ligger verkligen något i det du säger. Det blir som du tänker eller tankarna förändrar nervbanorna. Övning, övning. Tänka rätt, tänka, tänka. Men tänk om just sluta tänka är befrielsen???
Och jag har ändå svårt att tro att det går på en kafferast att tänka sig frisk, och om du ser ett ben som är brutet, kan du på samma sätt tänka det helt igen?? Nej, en sjukdom är en sjukdom likafullt, men visst hjälper det att tänka. Rom byggdes inte på en dag.
Det som tog några år under barndomen och tonåren att förstöra och rasera, det tar kanske hela livstiden att reparera.
Men jag tänker inte ge upp för det...
/Sofie
