Att föra ett samtal

Jag hade liknande innan jag fick min första psykos (eller så var det då jag fick den), efter att jag och min pojkvän sedan länge gjort slut. Jag kunde inte komma på vad jag skulle svara när folk pratade, det var helt tomt i hjärnan.
Om någon sa att det var varmt ute brukade jag då försöka upprepa och bekräfta som "Ja, det är varmt ute." Om någon sa att ågot var kul sa jag "ja, väldigt kul". Jag tror folk tyckte att jag verkade distraherad/extremt tråkig/lite borta.

Jag tyckte att samtal var extremt osammanhängande. Ett vanligt samtal kan ju vara såhär:
A: Jag har glömt mobilen
B: har du den inte i fickan? Vad varmt det är här inne, jag håller på att svettas ihjäl.
A: här är den. Ska vi gå?

Jag hade aldrig kunnat prata så just då och tyckte att allt var så tagit ur luften. Känslan försvann efter kanske två månader, och har inte kommit tillbaka.

Det är nog många med schizofreni som har problem att föra samtal. Mardrömmen är nog att samtala i större sällskap, där det förekommer sorl i bakgrunden. Vid schizofreni hör man alla ljud då, vilket gör det svårt att filtrera fram det väsentliga. Många med schizofreni undviker nog folk och isolerar sig för att det är jobbigt att samtala.

Det kan alltså bero på oförmåga att hantera sinnesintrycken, men kognitiva symptom, som dåligt närminne kan säkert också medverka. Jag gissar att träning i att samtala med folk kan förbättra det hela och kanske också kognitiv rehabilitering. Eftersom de med ADHD blir hjälpta av Concerta, så kanske Abilify kan förbättra förmågan att föra samtal? Har någon med Abilify märkt någon skillnad här?

Jag har grymt svårt för att sortera det viktiga från det oviktiga. Att tala med mig om något väldigt viktigt när jag står mitt i trafiken t ex är ganska krävande. Sinnesintryck, syn och hörsel, ja ALLT blir påtagligt. Allt blir lika viktigt liksom. Svårt att sortera vad som är det viktiga så att säga.
[i:1lq1swyr]En röd bil på andra sidan gatan ska svänga åt vänster medan en 70 årig gubbe med en grå hatt petar sig i näsan på höger sida om mitt synfält samtidigt som min bästa vän berättar att hon mår dåligt för att hennes mamma inte förstår henne.[/i:1lq1swyr]
Samtalen kan bli mycket hackiga och jag upprepar samma fråga ett par gånger tills det gått fram ordentligt.

Concerta och Ritalin hjälper massor. Jag kan sortera bättre. Annars är det ett virrvarr av olika intryck som bara hoppar på en.

Det är nog väldigt få som kan föra ett vettigt samtal i
rusningstid vid ett övergångsställe när man just ska
gå över.
Det måste vara allmänmänskligt om man inte klarar att
ha så många bollar i luften då.

Det var lite överdriven situation jag byggde upp där.
Jag har bara tydliga problem. Helt i vanliga situationer också. Ibland så där så att jag undrar om jag ens förstår svenska...

Jag har också svårt att konversera då jag tappar orden och kastar om dem så det liknar ingenting. Det blev inte bättre när jag tog Abilify förut, och det har inte heller blivit bättre med någon annan medicin heller, för den delen. Ibland kan det dock fungera relativt bra men det är långt mellan varven. Så jag brukar fatta mig väldigt kort så man slipper långa meningar att trassla in sig i.