Spöken

Tror ni på spöken?

Idag, när jag vilade lite efter frukosten, kände jag ett "tryck" i hjärnan. Det var som om någon ville kommunicera med mitt medvetande. Eftersom jag tidigare har pratat med både änglar och andar, så var det inte så överraskande nu i allhelgonatider. Men, det kändes som om det fanns en stängd och reglad dörr mellan mig och "andra sidan". Någon, eller några osaliga (?) andar pressade sig mot dörren för att öppna den. Det gick inte. Jag hjälpte inte till. Är övertygad om att änglar och vissa demoner kan ta sig igenom en sådan dörr utan problem, men att spöken är jag skyddad emot genom en sådan konstruktion. Fast, jag har faktiskt ingen erfarenhet av spöken. Har inte sett eller hört ett enda. Skulle jag ha öppnat dörren för att bli störd och förstörd av en, eller flera, osalig(a) ande(/ar)?

Jag tror på andar då jag dagligen har kontakter med döda...Har även kontakt med mina två avlidna katter...Jag hör när dom kommer gåendes över golvet med sina små tassar..dom kan ibland hoppa upp i sängen och ligga bredvid mig...Spöken vet jag ej om man kan kalla dom..är spöken meningen att vara farliga?? eller är dom också avlidna själar??Har en faster som också kommunicerar med andra sidan...ibland känner jag hur dom går förbi ett vindsvep eller en klapp på kinden och håret...Jag är aldrig rädd för dom...

Jag tror på spöken, men jag vet inte om det jag varit med om är spöken eller ej.

Visst tror jag på spöken, andar, o andra oförklariga saker.

Jag vet inte vilka saker som försiggår runt min omgivning. I min egen revir känns det som vissa röster vill tala om vilken utbud det finns. Men det är bara korta ögonblick, som man inser att det kan finnas en underground-värld. Men det sker med filmiska klipp och enbart i svartvitt ungefär, med kanske en aning mixad gråton-skala.

Kan det vara så att man upplever livet sedd ur ett djurs (hund) synvinkel? Har en känsla av att den här världen jag tillhör har en begränsad utbud? Men andar och spöken tror jag inte på, men väl väsen som levande människor alstrar inom en. Men jag har då kanske mest talat till en levande värld, om döden skulle vara närvarande så skulle dem dominera.

Jag tror man ska vara försiktig med dörrar, lärde mig den hårda vägen, att man nog ska hålla vissa dörrar stängda vid en viss tidpunkt. Men det är de triumfatoriska rösterna som vinner på att dörrarna är öppna.
Har upplevt många dörrar stängas inom en, man får inte en intellektuell känsla när man upplever så korta ögonblick. Jag tror den världen tillhör ett väldigt konsekvensmässig och stressande värld, där man mystifierar
en värld som synbarligen är kodad.

Oförklarliga saker och spöken är ganska spännande att hålla på med.
Andar finns ju bevisligen.
Det hela triggar nöjes sidan hos en.
Jag kan titta på såna dokumentärer och få utbyte.

Fast jag tror inte på spöken. Jag tror på Gud.
Gud är sanningen och det är inte spöken och andar.
Så det är bäst att lämna dem ifred.