Min egen schizoaffektiva sjukdom

Jag hatar människor som anser att jag är psykiskt sjuk när jag själv inte anser att jag är det. Är det en hallucination eller en vanföreställning?

Jag har också schizoaffektiv sjukdom.Jag hade i början svårt att acceptera min diagnos. Men jag har idag mer insikt om att något inte är som det ska vara. Om man accepterar sin sjukdom så tror jag att man lättare kan bli frisk. Hata mig inte. Jag tycker att min sociala fobi är 100 snäpp värre.

Jag har inte schizoaffektiv sjukdom. Jag är skeptiker.

Jag ogillar psykologer, dom kommer med sinna diagnoser och förklaringar hela tiden. Men dom har inte en blekaste anning om hur det egentligen är för mig. Jag kan erkänna att jag håller med dom att det finns tendenser i mitt liv som kan tyda på schizofreni, men jag har och säkerligen kommer aldrig riktigt till fullo erkänna att det är det för mig själv.

en liten poet skrev: Jag hatar människor som anser att jag är psykiskt sjuk när jag själv inte anser att jag är det. Är det en hallucination eller en vanföreställning?

Det är nog varken en hallucination eller vanföreställning. Det kallas för bristande sjukdomsinsikt och har ett särskilt latinskt namn anosognosi. Ungefär 50 % av de med schizofreni saknar sjukdomsinsikt. Det finns en nackdel med att ha sjukdomsinsikt och det är att man då löper större risk att bli deprimerad. De som får patientutbildning kan löpa en ökad risk för depression pga av ökad sjukdomsinsikt.

en liten poet skrev: Jag hatar människor som anser att jag är psykiskt sjuk när jag själv inte anser att jag är det. Är det en hallucination eller en vanföreställning?

Shcizofreni är ett väldigt komplext syndrom som kan innehålla både positiva och - framför allt - negativa upplevelser (jag avser de inte de medicinska termerna om symptomen). Och de upplevelser som man har är i högsta grad väldigt personliga och en del av en själv.
För mig har det inte varit en självklarhet att kalla min schizofreni för en sjukdom, det har i själva verket varit ett av mina största dielemman; Om jag kallar det och därmed även mig själv för sjukt, då manifesterar jag sjukdomen och ger den existensberättigande. Det förstärker även en sjukdomsidentitet som förtrycker mig. VS Sjukdomen är inte jag! JAG är inte sjuk, men jag HAR en sjukdom. Problemet med inställningen man ska ha i förhållande till sin sjukdom - ska jag acceptera sjukdomen som en del av min själsliga utveckling eller ska jag skilja på "jag" och "det som är sjukt" (vilket ju verkligen kan bli en allt överskuggande paradox just när det rör schzofreni) - har jag ännu inte lyckats lösa. Tacksam för synpunkter via pm.