Jag har haft en liknande upplevelse. När jag var på psyket. Att personalen skulle döda mig. Och att min a vänner var inblandade i det hela. Maten hade personalen förgiftat så den kunde jag inte äta. När jag vaknade på morgonen var allt som vanligt typ förutom ångest och att jag hörde röster snacka om en befrielse.
Låg tvångsintagen med ett par rejäla "gorillor" vid min sida. Jag uppfattade situationen som extremt obehaglig men det var inte månniskorna jag var rädd för utan medicinen. Av nån anledning så hade jag gjort upp med "min övertygelse" eller med "de högre makterna" att ingen medicinering fick göras.
De lovade dyrt och heligt att inga tvångsmetoder skulle användas..."Vi gör inte så i Sverige" sa de. Men det var ju givetvis en ren lögn. Till slut hade man ju en spruta i arslet iallafall. Det gjorde ju inte att mitt förtroende för människor ökade direkt. En samling lögnare är vad det är...
Sen följde en långre tids medicinering och den bedövade iof ångesten men grundinställningen finns hela tiden kvar. De säger att jag är deprimerad...
Men nu kom jag på en sak. På sjukhuset när jag var tvångintagen så trodde jag att någon skulle mörda mig också men jag tror inte riktigt att det var personalen, även om jag upplevde personalen som ytterst obehagliga och att de ville mig illa. Men de som skulle döda mig var kanske någon hemlig grupp, mins inte riktigt nu.
När jag var intagen trodde jag att alla var ute efter mig förutom personalen, men jag blev ennu mer nojjig när de satte en ur nattpersonalen utanför min dörr, Då var jag helt övertygad att mina fiender hade sluppit in på avdelningen och att personalen försökte skydda mig. Så jag blev mycket sämre av det...
Mig lade dom i bälte, lämnade mig och
stängde dörren. Ingen ringklocka fick
jag ha. ingen kom in i rummet på hela
natten. Jag vet för att jag var klarvaken.
Det ska vara ett extravak i rummet eller
utanför, efter reglerna.
efter det spände de upp ett stort papper
på en vägg som jag fick måla på.
En medpatient målade dit Göteborg.
Jag had ejust varit i Norge så det var det
jag hade i tankarna.
Man har så många, själv trodde jag att jag skulle dö. Jag fick för mig att Gud hade skickat människor (rösterna) för att döda mig. Jag rörde knappt mig på en vecka....Det var fruktansvärd….
