Bipolär och graden av paranoja

Jag har schizoaffektiv sjukdom med mest bipolära inslag. Jag kan utveckla vanföreställningar även utan för lågt eller förhögt stämningsläge, men för det mesta kommer vanföreställningarna ihop med förhöjt eller för lågt stämningsläge.

I hypomani/mani får jag ofta storhetsidéer, men det är dock inte i form av att jag är jesus eller liknande, utan mer bara att jag är en supermänniska. Jag kan få paranoida inslag också, men oftast kommer dessa i depressionen. Mina läkare har alltid höjt på ögonbrynen när jag sagt att mina paranoida tankar kommer i depressionen, eftersom det är vanligast att ha dessa tankarna när man är i mani. Man säger då att vanföreställningarna inte är stämningskonguenta, vilket också är ett tecken på schizoaffektiv sjukdom. För mig är det helt logiskt att mina paranoida tankar kommer i depressionen, då tänker jag mig något i stil med att jag har gjort folk illa under mina framfart under hypomani/mani och att de nu är ute efter mig för att hämnas. Jag hamnar lätt i bråk i hypomani/mani. Jag har aldrig utvecklat en fullskalig psykos. Jag har som störst risk att utveckla vanföreställningar när jag har blandepisod (mani och depression samtidigt), då har det hänt att jag har sett saker, hört och varit paranoid och agressiv.

MaxMin,

Det du berättar om att man vid maniska psykoser lätt hamnar i bråk stämmer med vad jag själv läst. Just personer med maniska psykoser hamnar lättast i bråk när de är inlagda och skrämmer därför upp andra patienter som också är inlagda samtidigt. Emellertid när man får en vanlig psykos kan man också bli aggressiv, men antipsykotikan brukar snabbt ge effekt mot denna aggressivitet och den effekten kommer snabbare än effekten på psykossymptomen.

Nästan alla psyk-läkare jag träffat har påtalat mina humörsvängingar, och ett par av läkarna har antytt att det skulle vara något åt det bipolära hållet, även om de inte vill ge mig någon diagnos på grund av att jag redan har två eller tre diagnoser. Hur som helst, jag har varit lite paranoid. Inte svårt, bara att jag har sett tecken på att folk ogillar mig, inte vill prata med mig egentligen och inombords suckar åt mig. Det försvann nästan helt av antipsykosmedicinen Abilify, jag är bara liiiite misstänksam numera, och det är oftast när jag har en grund till det.

För att svara på din fråga, Nick(du har redan fått en massa bra svar, så egentligen behövs nog inte mitt svar), så kan jag säga att min personliga åsikt är att paranoia kan förekomma vid alla psykiska sjukdomar, även vid sådana som traditionellt INTE har förknippats med riktig paranoia. Ett exempel på det är tvångssyndrom (OCD). Jag själv har diagnosen "Asperger syndrom med tvång", så jag säger att jag har OCD, och jag har ju varit paranoid. Jag vet två till personer med OCD som är/har varit paranoida, MYCKET paranoida. Sedan vet jag ju inte om de egentligen har schizofreni eller psykossjukdom, de kanske är feldiagnosticerade, men det läkarna har sagt är att de har OCD (och ångestsyndrom och en del annat, som social fobi). Det jag vill komma till är alltså att till och med icke-psykotiska/gränspsykotiska personer kan ha paranoia. Men givetvis ser paranoian olika ut vid olika sjukdomar. Som Admin1 säger; paranoian vid schizofreni är mycket mer bisarr än vid andra sjukdomar (även om de personer jag nämnt har/har haft ganska underliga paranoior, som jag själv tycker låter närmast psykotiska), men paranoia förekommer vid nästan alla psykiska sjukdomar och även vid stress.