Hej.

Jag har en fråga angånde något jag inte kan definera. Det är så att ibland händer det att jag blir av med tid. Som just nu satt jag och kollade på en film, och rätt som det är så kände jag mig lite vilsen i filmen. spolar tillbaka och konstaterar att jag missat 24 sekunder på filmen. Jag har inte märkt att jag tappat "medvetandet" och det är inte som att jag svimmat av eller så, då jag sitter i samma ställning som innan blackouten. Det oroar mig enormt, det händer med jämna mellanrum men det är bara ibland som jag kan märka att det hänt, t.ex när man ser på film. eller lyssnar på musik, det "hoppar" liksom. Vad är det som händer???

Kanske är du så upptagen av dina tankar att du kopplar bort omgivningen en stund... och missar musik eller filmen... det är en sorts koncentartions svårighet... jag har upplevt liknande när jag mått sämre och koncentrationen har störts av grubblerier... eller även när jag haft för hög medicindos (Risperdal) och fått koncentrationsstörningar av den....

Om du har schizofreni kan det vara kanske tankestopp som du drabbats av. Har du inte schizofreni så vet jag inte riktigt. Jag har läst om att det finns en typ av epilepsi, som kan ge kortvariga medvetandeförluster. Det kan också vara annat. Vid depression kan man ibland få problem med närminnet. Svårt att säga vad det kan vara..

Jag själv har upplevt att själva tiden förändras. Jag har upplevt att klockan vid vissa tillfällen gått framåt eller bakåt från vad jag minns.

Detta har inträffat trots det att jag bytte klocka för att jag trodde det var fel på klockan.

Ofta vaknar jag på natten och tror att klockan måste visa mer än vad den faktiskt gör.

Jag kan bara komma med ett gammalt påstående;

Ur led är tiden!

PSR har en poäng där! Jag har också insett och talat om att bara vara i varat, är guld värt.

Bli ett med skapelsen i det här livet och låta allt ha sin gilla gång.
Faran är bara att man blir sittande och inte reagerar på någonting utan att själva varat uppfyller allt inom en.

I så fall är man nog närmast Autistisk.

Men en släng av det är inte helt fel, om det nu inte är så att det övergår till ett sjukdomstillstånd.

Tillståndet är närmast att betrakta som meditativt.

Tack för svaren men blev inte mkt klokare eftersom jag nog kan identifiera mig i alla era misstankar. Jag har väldig ångest och är fruktansvärt deprimerad, samt jag har haft en psykos och misstänker jag utveklat schizofreni då den varit långvarig och förblev obehandlad. Autism vet ja inte men det skulle inte förvåna mig. Det som oroar mig mest är om dessa händelser ökar samt blir längre, tänk om det blir ett konstant tillstånd 8O Går det ? Så jävla nojjig jag blir, har så mkt problem med saker att jag orkar fan inte hantera allt mer. oavsett vilket som ligger bakom detta går det över? Vad kan man göra? ... O du nissegossen, shit va trippit med klockan. Jag hade slängt den.