Paranoid värdsbild

Är det någon mer än jag som har haft en paranoid värdsbild?
Jag har fått jobba mycket med mig själv för att inse att livet inte är en konspiration för att knäcka mig psykiskt...

Jag är helt övertygad om att jag är utsatt för en konspiration. Vid flera tillfällen har jag sett och hört människor prata om mig, på offentliga platser, bla väktare i affärer osv. Jag har också blivit förföljd av helt främmande människor tex när jag har gått och handlat mat. På min arbetsplats har jag systematiskt motarbetats och hotats under ett års tid, både av min chef och av företagets ledningsgrupp. I somras var jag helt säker på att polisen planerade en stormning av min bostad, allt iscensatt av mina kollegor och min chef. Stormingen uteblev dock, vet ej varför. En positiv sak är dock att jag har fått vara i fred i större utsträckning sedan jag började äta medicin. Jag vet att min paranoia inte är helt tagen ur luften, jag har verkligen varit hårt ansatt på mitt arbete, däremot inser jag nu att kanske inte alla i hela världen är ute efter mig. Fast, riktigt säker kan man ju aldrig vara. .?

Det där kallar jag för vardag...

Jag fick min första psykos 1997. Den utlöstes troligtvis p.g.a en otroligt jobbig arbetssituation. Samma sommar upplevde jag mig förföljd när vi var på semester i Grekland. Jag trodde att det var en konspiration mot mig och att säpo var inblandad. Under mina psykoser efteråt har jag alltid åter hamnat i den situationen att jag misstänker folk för att vilja göra mig illa. Det blir bara jobbigare och jobbigare. Sista gången, 2004, misstänkte jag t.o.m att min sambo ville döda mig. Under samma psykos upplevde jag att den slang brandkåren hade dragit ned i källaren för att länspumpa den var en svart orm som ledde direkt ner till "helvetet". Jag var livrädd för att gå förbi slangen/ormen som låg länge i trappuppgången. Behöver jag säga att jag inte kunde gå ner i källaren under denna psykos?

Min psykos 2002 var annorlunda. Den började med en berusande känsla av romantik, känslor, framgång och spänning. Jag levde i detta underbara rus i någon månad och kände att jag levde nära "Gud" med en omedelbar närhet till mina känslor och drömmar. Det slutade brutalt med en liten motgång på jobbet och jag knäcktes totalt psykiskt. Jag bröt ihop och fick läggas in på sjukhuset.

En psykos för mig kan vara positiv i början men den slutar alltid med ett rent kaos och mentalt sammanbrott. Jag är schizo-affektiv (har jag fått veta under 2005) och jag har en historia där jag är manisk och företar mig en massa olika projekt. Jag måste lära mig sätta gränser och ta det lugnare. Men jag har alltid lyckats jobba under alla år trots mina psykoser. Jag är glad över att ha fått medicin för idag känner jag mig väldigt stabil!