Hej.

Jag vill bara ge en förklaring om mig själv. det låter kanske mycket barnsligt att jag väljer en figur som jag kallar för Goofy.

Men Det Gud gjorde det vara att göra ett kosmos ur kaos. Det jag har har varit med om är en psykossjukdom i 32 år. Detta som jag har haft inom mig har varit ett totalt Kaos inom mig.

Jag är tvungen att använda mig av Goofy, för annars kan jag inte greppa min tillvaro. Detta kaos som jag har haft är en realitet. Nämligen att jag faktiskt kan se samband i det som händer ute världen. Detta att få till sig att det man tänker på faktiskt sker i verkligheten när det sker. Läkare kallar det för hallucinationer.

Det Goofy har gjort är att han har hjälpt mig att komma ut ur kaos med ett bibehållet intellekt samt att jag inte längre har ångest eller är rädd för det jag får höra eller se i bilder inom mig.

Dessa trauma som det innebär att ha allt det enorma informationsflödet som jag knappt kan hantera och förstå med mitt intellekt.

I detta hjälper Goofy mig med.

Jag märker att diskutionen spårade ur lite från dess ursprungliga ämne. .?
Jag trodde själv att gäst2 var ironisk med sitt utalande i början på tråden. Själv vet jag inte säkert längre när det är ironi eller "verklighet". Just på grund av det som jag frågade om.

Den andra gästen har sin poäng när denne kommenterar "vad åt du till frukost", Men att exponeras som han kallar det för måste vara fel. Nått så in i helvete dessutom.

En reaktion som att osten är förgiftad är sjuklig men "normal" och tillhör paranojan. Men om någon skulle ringa en och säga till exempel att "Jag tyckte jag såg SÄPO stå med sin bil utanför dig igår" Är vidrigt. Det är inte en form av mobbing i min tro, det är mer som att ge nötter i maten till en nötallergiker.

Offret börjar ju direkt -"Jag visste det, de är här för och ta mig. Det är inte i mitt huvud." När det i själva verket är i någons annan långt mycket sjukare huvud.

Eller har jag fel?

I längden, kan det vara så att den sjuke får helt enkelt svåra "skador" vad gäller verklighets uppfattning?

Men sluta be om ursäkt Geta, du måste ju ta vara på viska och öppna dig just som du gör.

Jag tycker om dina tolkningar av verkligheten. De är unika och intressanta.
Överdrivet misstänksamma, hela tiden en sorts bias, men så är det väl för alla, egentligen.

Man kan inte fundera för mycket bara.

Sen är du rak som en fura, så kommer en annan fura så blir det toppkrock.

Gäst: Visst är det så, men samtidgt är det ju en övning för dig.
SÄPO, vad vill de dig då?