rädsla

jag är så himla rädd för att vara ensam, att vara i mörker, att bli skadad, vara förföljd mm. klara inte av att vara ensam. kommer aldrig våga flytta hemifrån. kan inte klara mig själv på egen hand ..även om jag är självständig så har jag inte den där inre tryggheten. jag nisstänker att jag har någon form av borderline?? det är väldigt frustrerande att inte känna sin inre trygghet och kunna styra över sitt eget välbefinnande, jag har typ inte den kapaciteten...riktigt ångestframkallnde och tänka att man inte kan bo ensam. fruktansvärt för min familj. jag har heller ingen längtan efter att göra det, detta verkar så märkligt tycker jag. att man liskom inte har en dröm om att en dag få klara sig själv och styra sitt eget liv...nån som har liknande upplevelser?

Känner igen mig lite i vad du skriver. Jag är 26 år och bor fortfarande hemma hos mina föräldrar. Jag känner också en skräck att flytta hemifrån, men ett steg man tillslut måste ta. Jag känner en del människor som flyttade hemifrån när dom var 35 år. Man bör inte alltid stressa med det, utan invänta tider då saker är mer under kontroll.

För mycket ensamhet är inte bra, men det är bra om man vågar möta sin egen ensamhet och kunna vara själv, åtminstone för perioder. Men visst, vi är flockdjur och trivs tillsammans. Däremot kan det vara bra för att frigöra sig från föräldrarna att flytta hemifrån.

/Sofie

Gäst skrev: jag är så himla rädd för att vara ensam, att vara i mörker, att bli skadad, vara förföljd mm. klara inte av att vara ensam. kommer aldrig våga flytta hemifrån. kan inte klara mig själv på egen hand ..även om jag är självständig så har jag inte den där inre tryggheten. jag nisstänker att jag har någon form av borderline?? det är väldigt frustrerande att inte känna sin inre trygghet och kunna styra över sitt eget välbefinnande, jag har typ inte den kapaciteten...riktigt ångestframkallnde och tänka att man inte kan bo ensam. fruktansvärt för min familj. jag har heller ingen längtan efter att göra det, detta verkar så märkligt tycker jag. att man liskom inte har en dröm om att en dag få klara sig själv och styra sitt eget liv...nån som har liknande upplevelser?

Rädsla för att vara ensam är vanlig... många skaffar sig en partner för att slippa ensamheten...

Man kan också bo kollektivt, hyra rum hos någon, eller dela lägenhet med kompisar...

Har du andra svårigheter också kanske ett gruppboende kunde vara en hjälp till ett mer självständigt liv....

Annars får du kämpa på... bygga upp gemesnskap med vänner... om du flyttar till eget bjuda hem kompisar ofta...