Vad tycker ni om tvångsvård och hur många är det som haft det av er? Jag har de senaste månaderna varit inlagd mot min vilja periodvis och bara en gång har det varit befogat. Då tappade jag fullständigt greppet o var nära att hänga mig, men fick hjälp. För det är jag tacksam, men nu släpper de inte taget om mig. Den enda anledningen att man är där tycks vara att man ska ta sin antipsykotika och eventuellt lugnande under överinseende, annars är det endast förvaring. Jag vet ett par exempel på människor som legat inne flera månader utan att uppvisa sjukdomstecken.
Är man själlös så kommer lätt självmordstankarna. Man måste hitta verktyg för att finna sin rena själ igen. Den bästa hjälpen är nog självhjälp. Men ibland kan det vara bra att få stöttning och bli tagen på allvar för den man för jävlen är. Man blir lätt röd i ögonen när respekten inte finns där. Du fick hjälp och det är jag evigt tacksam för. Man får kämpa in till sista andetag för att få sin röst hörd ibland. Lyssnar dom inte då så dör man inte ensam utan också med sin plågoande. Plågoanden får då allt något att lyssna på och lära,medans man själv i det läget får leva ett tryggt och värdigt liv i lugn.
Jag har bara haft det en gång som tur är.Mina inlägninar annars har varit frivilliga. Fasst i bland har jag haft extravak och så.jag tror inte de använder det i onödan. fasst det känns ju hemskt när man hamnar på lpt.Mina inläggningar brukar messt vara någon enstaka vecka.
