När jag läser ditt inlägg sodergardfia tycker jag det är märkligt att vi oberoende varandra skrivit nästan identiskt om en vanföreställning/tanke. Jag vet PRECIS vad du menar. Du verkar dock ha fått lite mer intressant respons än mitt inlägg fick.
Jag vill oxå lägga till några ord om seroquel. Jag har käkat den i perioder av och till i ungefär 12 år, bl.a. mot psykoser. Ett tag tog jag en ganska hög dos och jag upplevde rätt mycket biverkningar. Innan jag förstod att det var just biverkningar trodde jag det var ångestrelaterat (kanske det var lite bådadera). Det var bland annat tics, muskelstelhet, kramper (inte krampanfall), trött- och seghet. Dock var det värt det för att slippa den höga ångesten och psykoserna. På sista tiden har jag haft mycket hög ångest och det nådde sin kulmen när jag fick en panikångestattack under en bilresa. Jag kände mig nästan psykotisk och var livrädd att hamna i en sådan igen. När jag kom hem behövde jag nåt starkt och snabbverkande och tog då en seroquel som jag hade kvar sen jag käkade de för några år sen. Nästa dag märkte jag att ångesten inte var så paralyserande skyhög som den varit de sista veckorna. På kvällen tog jag igen en seroquel och idag har jag inte heller haft sån HEMSK ångest. Jag undrar om det är nån slags placebo-effekt men jag tror att det är seroquelen eftersom den både har en tillfälligt lugnande effekt men även kan användas över en längre tid. Jag ska iallafall prata med min psykiatriker om det för om det är de som hjälper så tar jag gärna de en period igen om det behövs.
