Jag har gått igenom dom första inläggen i min blogg som jag fört i lite mer än ett år, det är skrämmande.. att se vart jag har varit någonstans. Jag har verkligen varit ute på vift rent mentalt och svajjat omkring i någon konstig sfär. Mest på kvällarna och nätterna, men även på dagarna även om det inte var lika kraftigt då. Jag har verkligen varit tokig.. och även om jag har trott på sakerna jag har sett och hört så har jag ändå varit kritisk och försökt tänka logiskt.. men det skapar ändå stora frågor. Om jag kan se och höra saker som andra inte kan, måste det ju betyda något?
Jag försöker hela tiden påminna mig själv om att det faktiskt bara är en "sjukdom", att det inte var den riktiga verkligheten jag uppfattade.. men på ett sätt var/är den ju faktiskt verklig.. annars hade jag väl aldrig kunnat uppfatta den? För mig var den ju verklig, hur kan den då inte vara på riktigt? Trots att jag går på medicin och den resonabla sidan av mig förstår att det inte är den verkligheten man ska befinna sig i så undrar jag ändå.. finns det olika världar, som arbetar sida vid sida? Uppenbarligen korsade jag någonstans..
Jag är fortfarande väldigt osäker på hela grejen, det har varit så omtumlande att uppleva det jag upplevt. Jag vet uppriktigt sagt fortfarande inte vad som är på riktigt och vad som bara är hjärnspöken. Men det erkänner jag helst inte, speciellt inte till mina närmsta vänner.. dom skulle bara försöka tala vettigt med mig och få mig att säga "jag vet att det inte är verkligt" och det skulle jag säga bara för att göra dom nöjda, så dom inte tror jag är tokig.. men sanningen är ju en annan - jag vet fortfarande inte.
Jag vet fortfarande inte. Det jag har sett har jag ju sett, det jag har hört har jag ju hört.. inbillning eller inte så har jag sett och hört det.. hur kan det då bara vara inbillning? Jag vet inte om det jag säger låter vettigt, men det är så jag känner.. Allt man upplever är väl ändå i allra högsta grad verkligt, annars skulle man ju inte uppleva det? Det var ju knappast drömmar, man drömmer inte i vaket tillstånd.
Vad var det egentligen jag upplevde? Vad var det jag såg? Jag tror fan inte att det bara var i mitt huvud, snarare att jag blev mottaglig för något som andra människor inte kan bli. Eller?
Svarta skuggor, varelser med lysande ögon och små nätta trollfingrar, mannen vid min sovrumsdörr, rösterna som skrikit på mig, de illaluktande dofterna, flickan i spegeln.. makterna som ville mig illa.. det k a n inte ha varit fantasier. Hur? Kan någon övertyga mig om att dom verkligen inte funnits? Dom fanns. Dom bara gjorde det. Och eftersom dom uppenbarade sig för mig förut, kan dom lika bra uppenbara sig igen.
Min medicin kanske bara trycker ner en annan värld i mig, min medicin kanske bara stänger dörren som en gång öppnats.. men dörren finns fortfarande kvar.. den andra världen väntar fortfarande på mig i det andra rummet?
Jag tycker inte om den världen, jag vill helst inte tillbaka. Men jag vet ju att den finns, och att dörren dit närsomhelst kan öppnas pga. massa olika anledningar. Dörren kommer alltid finnas där.. det betyder att jag aldrig kommer gå trygg.
Vad fan är det som händer mig egentligen?
Jag är rädd.
