Jorå, det är jag. Ett tag sedan jag passerade 60, nu är jag ålderspensionär skönt nog. Nog för att jobbet höll symptomen tillbaka men jag hade en föreställning om att alla såg att jag var en bluff. Kunde alltså varken spela eller sjunga utan bara inbillade alla om detta. Jag var också väldigt stresskänslig och upplevde jobbet som en stor börda. Och många tyckte illa om mig och spann ränker bakom kulisserna, kände jag.
Mot slutet av min "jobbkarriär" försämrades min arbetsförmåga och det var en hel del elever som bytte lärare. Till slut orkade jag inte mer utan avslutade min aktiva tid i livet. För er som undrar hur det kom sig att jag kunde jobba trots sjukersättning: Jag hade 50 procent sjukersättning och resten lön så min ekonomi var helt ok då. När jag ansökte om att få 100 procent sjukersättning igen var det inga problem. Det här var inte så våldsamt längesedan. 2012 avslutade jag allt vad jobb hette och har inte ångrat mig en sekund.
