Har paranoian en funktion,har man nytta av förföljelseidéer?

Vilka funktioner har paranoian? Har man nytta av den?

Eftersom paranoida tankegångar kan vara väldigt seglivade, frågar man om de har någon nyttig funktion. Inwatto tog fram i ett inlägg att människan kan känna sig mera viktig då han/hon är förföljd.

Jag håller på att läsa boken "Psychological Interventions in Early Psychosis" av John F.M.Gleeson och PatrickD.McGorry, och där finns ganska intressanta synpunkter. En psykolog föreslog att ifall det visar sig att förföljelseidéerna är väldigt sega, han kan, i stället för att försöka tvinga individen att förkasta sin paranoia, försöka lära en att leva ett värdigt liv med den. Ett anekdotiskt exempel är att ifall någon påstår att kranvattnet är förgiftat, kan man säga att köp vattenflaskor i stället.
I vissa fall bidrar (en lindrig eller medelsvår) paranoia även till säkerhet och hindrar olyckor.

Finns det något positivt i paranoian?

- aspie

Kanske är det så att vi som då och då lider av paranoia helt enkelt har lite mer fantasi än gemene man. Det är ju positivt eller hur?

För mig har det inte funnits något positivt i paranoian, den har bara försvårat livet för mig... under min senaste sjukperiod trodde jag att alla ville mig illa, även mina närmaste... jag gjorde slut med min särbo och troddesen att han jagade mig... jag trodde mina arbetskamrater tyckte illa om mig, och blev uppsagd från jobbet... jag trodde att alla runt omkring mig pratade om mig och ville skada eller döda mig... och var ständigt rädd... jag trodde att maten var förgiftad och kunde inte äta något... och gick ned 22 kg i vikt på några månader... till och med på avdelningen som jag blev inlagd på trodde jag att folk var ute efteratt döda mig, förutom att de avlyssnade mig och filmade mig genom väggarna... det var rena rama mardrömmen...

Isa-Alise skrev: För mig har det inte funnits något positivt i paranoian, den har bara försvårat livet för mig... under min senaste sjukperiod trodde jag att alla ville mig illa, även mina närmaste... jag gjorde slut med min särbo och troddesen att han jagade mig... jag trodde mina arbetskamrater tyckte illa om mig, och blev uppsagd från jobbet... jag trodde att alla runt omkring mig pratade om mig och ville skada eller döda mig... och var ständigt rädd... jag trodde att maten var förgiftad och kunde inte äta något... och gick ned 22 kg i vikt på några månader... till och med på avdelningen som jag blev inlagd på trodde jag att folk var ute efteratt döda mig, förutom att de avlyssnade mig och filmade mig genom väggarna... det var rena rama mardrömmen...

Detta låter så pass hårt att det känns onödigt att försöka se något positivt i paranoian. Vad tänker du att din paranoia berodde på? Var det bara dysfunktionella signalsubstanser i hjärnan som hade förorsakat symptomen eller fanns det någon annan förklaring?

- aspie

Det var nog mycket sjukdomen självt... signalsubstanser är väl en del av den... det gör att man misstolkar omvärlden... men också stress, och sömnbrist...

Måste säga att min paranoia hindrar mig väldigt mycke. Jag har liknande problem som Isa-Alise. Jag tror att alla människor är ute efter att skada mig, alla vill mig illa, även dom som jag känner väl. När jag mår som värst är varenda ljud jobbit, det kan ju vara nån som försöker komma in. Så nåt possitivt med paranoian kan jag inte se. :rolleyes: