hej,
min värld krymper ock krymper(självmant gjort)
stänger in mig i lägenheten med mina el-prylar..
ser ingen utväg-allt är ju inom mig.men jag fortsäter att isolera mig?
så så mycket känslor i kroppen.ochså kämpar jag emot allting..vet inte varför??-för det kommer tillbaks-jepp,det gör det.
besviken på mitt liv..ständiga paniken har blivigt en vana(nu även på kvällarna,dom varigt så lugna för mig.(som jag sa väggarna krymper=det är rent hämskt :rolleyes:
vad ska jag göra??
jag tänker så så Negativt.ex..att "den vill mig illa..och den menar nog nått annat??=fastnat i det.