Livstrådar till ett meningsfullt liv

Mer
19 år 2 månader sedan #9602 av Graatass
Läser Colin Wilsons bok om Abraham Maslow.
Ett problem som jag inte kunnat lösa är:
Om man inte har några barn och inte tror att man kommer att bli en känd person med "odödliga" lösningar för framtiden, varför lever man då?
Tror inte att jag känner en sådan hängivenhet för mänskligheten att jag kan bli någon liknande Dalai Lama, Moder Theresa eller Kristus.
Godhet, är det inte något suspekt i sig? Vem bestämmer om en handling man utfört är god eller ond?
Därför antar jag att varje individ har med sig ett begränsat antal "livstrådar", likt karma, från människor som levt tidigare, från 15000 år och framåt.
Varje individ har möjligheten att knyta ihop vissa av dessa livstrådar och gör det, medvetet eller omedvetet, i sin vardag genom de val han eller hon står inför. Att avstå från att välja är förstås också ett val.
Ingen annan kan ersätta någon annan människa i dens val i att välja vissa livstrådar framför andra.
Oavsett om man hamnar i en låst cell eller på en öde ö har man fortfarande ansvaret för vilka livstrådar som man kommer att knyta samman eller låta vara.
De livstrådar som man väljer att knyta samman kommer att visa på nya mönster och sammanhang för kommande människor och generationer. De som man väljer att låta vara kommer att förbli så som de var lämnade av den människa som senast knöt samman dem.
Livstrådar kan vara upplevelser, stämningar, känslor, idéer, tankar, bilder, musik, litteratur, forskningsresultat osv.
Mer
19 år 2 månader sedan #9605 av Nissegossen
Hej Graatass! Vi är ju alla statister på livets teaterscen.

Det var i antiken en man som ville gå till historien. så han tänkte ut det, att om jag bränner ned ett tempel, så går jag till historien.

Han gjorde så, och blev känd för det att han gick åstad och brände ned templet bara för att komma med i historien.

Texten nedan är daterad till 5 november 2001.

Jag skickar den till dig.


Livets teaterscen


Vad är jag, något annat än, en statist på livets teaterscen? Livet går och jag har inte gjort något som eftervärlden kommer att ta notice om. Det enda som kommer att vara noterat är födelse och dödsdag. -Jag kan inte göra som han i antikens grekland gjorde, nämligen bränna ned ett tempel för att gå till historien som den som ville hamna i historieböckerna på just den grunden, att han brände ned templet och gick till historien.
Historien har ju funnits i miljontals år, allt som har gått till historien är en liten bråkdel av allt som ägt rum. Vad vi gör här påverkar i mer eller mindre grad allt som kommer efter oss, vi skriver historia i det lilla och framtiden kommer att jämka sig samman tillsammans med det som har varit.
Ja! Det är absolut så att det vi gör här också har påverkat historien bakåt i tiden i andra dimensioner, som har den här tiden i framtiden i sin dimension. Vi lever här och nu i denna tidsålder.Vi vet inte vad som kommer att hända i framtiden, men det finns de som kan det, men har man påverkat framtiden får det konsekvenser också i andra dimensioner och då beträder man i vissa fall ny och obruten mark, man har så att säga spelat ut sina kort i sin egen framtid och kan kanske för lång tid framåt inte påverka utan att synas, kanske man måste göra som indianerna gjorde i Nordamerika förr, nämligen sätta sig ned och gå igenom sju generationer bakåt i tiden för att se hur gjorde man förr och sedan blicka framåt och se hur blir det om sju generationer framåt innan man gör avgörande beslut.

Vem minns eller överhuvudtaget känner till en nittonårig soldat som blev lagd i en massgrav i Flandern under första världskriget, när det är frågan miljontals stupade?
Vem minns hans glädje ämnen, hans saga om livet? Han växte upp, han var någons son, kanske hade han syskon som kanske minns något om honom fortfarande. När de är borta och om han inte hade några barn så är han också ointressant för framtiden, bara en i raden som har stupat på slagfältet i något krig som för oss borde vara en väckarklocka. Gör aldrig om misstaget att gå i krig av någon som helst anledning. Ett namn som gör sig hörd i massmedia och är en karismatisk ledare i någon nation som utav politiska och religiösa åsikter orsakar kris efter kris på grund av makthunger och pengar borde folk i det landet i stället för att lyda honom totalt, hitta den påhittade doktorshatten och klä av honom i pressen så att han inte gör ytterligare skada.
När en ledare dör finns det ingen som kan ta vid, utan hans idéer och makt går i graven med honom, omvärlden andas ut och tittar på något annat i stället.

Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
Mer
19 år 2 månader sedan #9731 av Graatass
Hej!
Nej, kändisskapet tycker jag är helt ointressant. Speciellt med dagens omsättning på s k "kändisar" av alla de slag.
Till och med "statister" är ett alltför starkt uttryck. Jag tror att indianerna i Nordamerika eller ursprungbefolkningen i Australien har en syn på var och ens liv som är mycket tydligare än vårt. Men hur många var de i en stam? Kanske trehundra stycken? Urvalet var litet och för att förhindra inavel rövade de bort medlemmar från andra stammar. Eller hur det nu var...
Men varför gå till sitt arbete varje dag? Varför lyssna på radio, se på TV eller läsa tidningar? Eller läsa en bok eller se på en film? Även om man tycker boken är bra eller filmen spännande och givande, vad har det för betydelse? Vart tar det man tycker i livet vägen? Påverkar det våra enskilda handlingar? Kanske det är gott att dricka en kopp kaffe eller en kopp the, men har det någon betydelse, eller inte?
Visst, det är bra att man betalar sina räkningar, konsumerar varor och tjänster som man tycker är bra, så att marknaden och företagen fortsätter att utvecklas. Äter man en medicin, så får läkemedelsföretagen in pengar så att de kan forska vidare och tillverka ännu bättre mediciner för framtida generationer. Så har vi som äter mediciner bidragit till mänsklighetens framåtskridande.
Men om jag drömmer en vacker dröm, var tar den vägen om jag inte berättar den för någon? Och om jag berättar den för någon, så kanske det bara leder till att vi är två som glömmer den, istället för en...
Det är där jag menar att "livstrådarna" kommer in.