Torey Hayden

Det är möjligt men går man in på Toreys hemsida kan man bara läsa om de böckerna som jag har i bokhyllan. Där står inget om några fler böcker. /A

Såg nu att jag räknat fel. Det finns en bok som inte finns översatt och det är "The very worst thing". Det är en påhittad berättelse. Alla böcker som Torey skrivit finns att se här:

www.torey-hayden.com/the_books.htm

Jag har tio böcker i bokhyllan som hon skrivit. /A

Jag älskar Torey Haydens böcker, jag blir berörd utav varje men kankse speciellt de om Sheila.

har läst tre-fyra stycken.
Det var ju böcker jag sträckläste eftersom det är den typen av litteratur, men de lämnade inte så jättestora spår i mig efteråt. De kändes kanske lite väl tillrättalagda eller hur jag ska säga. På många sätt intressanta och lättlästa, men de riktiga konflikterna fattades för mig. Jag tror nog på att de här historierna har hänt på något sätt, men kanske inte så tillrättalagda och enkla som hon beskriver dem i böckerna.

Jag kan ibland störa mig på litteratur eller film som försöker romantisera psykisk sjukdom. Som försöker framställa det som något spännande och exotiskt, nästan sexigt. För mig blir det rätt skevt, jag kan inte säga att något av det jag upplevde som patient eller såg de andra uppleva var särskilt romantiskt, exotiskt eller sexigt. Psykisk sjukdom för mig är rätt smutsigt, oattraktivt och dött. Utomstående verkar tro att alla som är psykiskt sjuka är spännande, intressanta fall, nästan som en levande deckare. Min erfarenhet är att det sällan är så, utan är betydlig mer smärtsamt, ensamt och ångestfyllt. Så jag kan ibland känna mig lite avig när konstnärer ska utmåla psykisk sjukdom som något spännande och exotiskt. Det är så sällan så i verkligheten.

När jag var nyinsjuknad var det spännande tycker jag om än lite skräckblandat. I början kan man ha perioder av förhöjt medvetande och peak experiences, som kan upplevas positivt. Det är dock en period på max ett par veckor. Sedan kommer depression, kognitiva och negativa symptom, som enbart är handikappande och inget positivt alls.

Admin1 skrev: När jag var nyinsjuknad var det spännande tycker jag om än lite skräckblandat. I början kan man ha perioder av förhöjt medvetande och peak experiences, som kan upplevas positivt. Det är dock en period på max ett par veckor. Sedan kommer depression, kognitiva och negativa symptom, som enbart är handikappande och inget positivt alls.

ja, alltså jag menar inte att påstå att inte psykisk sjukdom i vissa tillstånd kan upplevas som spännande, jag tror många som t.ex. är hypomaniska eller i vissa stadier av psykos kan uppleva detta.
Det jag menar är när gemene man vill framställa psykisk sjukdom som något exotiskt, vilket det ofta görs inom konsten, filmer eller böcker. jag tycker det är ett romantiserande som kan ge rätt destruktiva resultat, många unga människor idag som inte mår så bra tycker slutenpsyk verkar lite coolt, de tror att de ska vara som i "Girl Interrupted" och kan nästan söka sig till destruktiviteten för att de tror att det är spännande och kommer göra dem till coola, intressanta personer.
Där menar jag att man även borde framställa de andra sidorna av psykisk sjukdom som kanske inte är lika attraktiva. Trots att vissa delar av ett akut insjuknande säkert kan upplevas som rätt spektakulärt och actionfyllt, så består ändå den stora delen av psykisk sjukdom av betydligt "fulare" saker. Som passivitet, medicinering med en hel del mindre attraktiva biverkningar, svårigheter att sköta hygien, osv osv. Men detta är inte lika intressant och exotiskt att framställa så det faller ofta bort när psykisk sjukdom ska gestaltas. Det tycker jag ger en skev bild som riskerar att attrahera människor som mår dåligt till att försöka ta sig an en "psyksjuk" identitet.