Efter att ha sett Crazy for love, som handlar om människor med Aspergers Syndrom, en mycket romantisk tragikomisk Hollywoodfilm, så läser jag två olika artiklar på Svenska Dagbladets hemsida.
Den ena artikeln försvarar konstfackeleven Anna Odell, som spelat psykiskt instabil för att göra ett konstverk med vinklingen att svensk psykiatri befinner sig i kris.
Många ondgör sig över Anna Odells medel och metod för att få igång en debatt om svensk psykiatri. Där ibland doktor Eberhard vid St. Görans Sjukhus. Han som skrivit en debattbok om hur svenskarna är trygghetsnarkomaner och söker upp psykiatrisk vård för vanliga vardagskriser. Efter att ha läst hans bok, så är jag mycket skeptisk till att en psykiater kan komma med ett sådant debattinlägg!
En annan författare till en debattbok om psykiatrin i Sverige är Ann Heberlein. Hon har skrivit en bok som heter något liknande att hon inte vill dö, bara inte leva. Också hon har skrivit en bok tidigare som bör, menar jag, ifrågasättas!
Varför?
Jo, därför i massmedia blir alla dessa högst personliga och ibland privata tragedier till endast och enbart försäljningssiffror!
Vill rekommendera en annan debattbok:
"Konvergenskulturen", av Henry Jenkins. I den skildras det hur människor mer och mer blir medverkande och deltagande i massmedias produktioner. Det som från början var avsett som en produktion av ett medieföretag, blir också publikens produktion. Men vem styr det?
