Pojken som kallades Det

Så om Du inte får ett PM så vet Du att han inte mår bra? <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Här är en bok jag ska läsa när jag kan:
Snälla pappa, nej
Stuarts högsta önskan var att hans far skulle älska honom, men han fick veta att
han var för stygg för att vara värd att älskas. När David Howarth sattes i fängelse för att sexuellt ha utnyttjat Stuarts yngre systrar insåg ingen att han även utnyttjat Stuart, förrän den dag då han försökte igen och Stuart slog tillbaka på det enda sätt han kunde.
Stuart Howarth spenderade de första trettio åren av sitt liv i ett psykiskt och fysiskt helvete. Efter år av känslomässig tortyr och förtvivlan kände Stuart vid trettiotvå års ålder ett överväldigande behov av att åter träffa sin far (som han vid det här laget visste var hans styvfar). Han sökte försoning, men möttes av samma grymma man. Ursinnet, smärtan och förvirringen kokade över i Stuarts hjärna och han slog tillbaka, och dödade sin styvfar.
När Stuarts historia berättades i rätten gjorde den så starkt intryck att han fick minimistraffet för sitt brott, och satt bara inne i tretton månader på Strangeway-fängelset i Manchester. Men tiden i fängelset förvärrade det brott han utsatts för, då han föll offer även för fängelsevakterna. Händelserna i fängelset ledde till att han stämde både Inrikesdeparteementet och Strangeway-fängelset, och vann.
Detta är historien om en liten pojke som växte upp till en modig ung man som vägrade vara ett offer.

Vad häftigt! Att han tyckte så

Läste den för några år sedan. Det är riktigt bra, men dåligt skriven. Och ja, det är fruktansvärt!