Philip K Dick, Antonin Artaud och Vincent van Gogh.

Mer
11 år 11 månader sedan #482088 av Graatass
Konstnären Francis Picabia, dadaist och kompis till Marcel Duchamp, skrev aforismer, bl a en som lyder: "Varje övertygelse är en sjukdom".
Akademiledamoten Ulf Linde höll en gång ett föredrag om de svenska konstnärerna Ernst Josephson och Carl Fredrik Hill. Ulf LInde sa att de hade som konstnärer ingenting annat gemensamt än de psykiska sjukdomarna. Om ens de var något som de hade gemensamt, kan man också fundera över.
En science-fiction författare, Philip K Dick,
sv.wikipedia.org/wiki/Philip_K._Dick
hade också ett komplicerat psyke. Kanske att den psykiska kapaciteten är så stor och övermäktig, att individens medvetna hjärna inte orkar med att registrera, organisera och hålla isär alla processerna som pågår "i datorn" samtidigt. Men, liksom när det är mycket information som bearbetas, kan det verka som att hjärnan har lagt av, medan den egentligen arbetar för högtryck.

Antonin Artaud, en av den franska moderna och modernistiska teaterns föregångsmän och inspiratörer, fanns också mellan det gränslösa och det gränsöverskridande, mellan medvetet psyke och omedvetna eller undermedvetna processer.
sv.wikipedia.org/wiki/Antonin_Artaud
Vincent van Gogh, från Nederländerna,
sv.wikipedia.org/wiki/Vincent_van_Gogh
var också en människa som inte bara specialiserade sig på ett enda levnadssätt och en enda personlig lösning på frågan som är Livets Mening.
Senare har det också uppstått en kategori av konstnärer som man brukar kalla för "Särlingskonst" eller samlade av konstnären Jean Dubuffet, som L'Art Brut.
sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4rlingskonst
I Sverige fanns de med i utställningen och utställningskatalogen "Särlingar i konsten" och en av de mest kända, Adolf Wölfli
www.adolfwoelfli.ch/index.php?c= ... sublevel=0
För många år sedan visade man en utställning med hans konstverk på Moderna Museet i Stockholm.
En annan sådan konstnär och författare var Alfred Kubin:
sv.wikipedia.org/wiki/Alfred_Kubin
Och den belgiske konstnären James Ensor:
jamesensor.vlaamsekunstcollectie.be/
Det finns ju beröringspunkter också med den svenske författaren och konstnären August Strindberg, liksom med den norske konstnären Edvard Munch. Då man använder symboler, en egen verklighetsuppfattning eller verklighetstolkning, och vågar överge de gängse normerna för vad som är "verkligt" och "normalt". Ibland, "med livet som insats" vågar de sig utanför den kända verkligheten, för att våga att försöka finna något nytt, annat och okänt.
Mer
11 år 11 månader sedan #482096 av Geta
Grövre filter i hjärnan ökar den kreativa förmågan:
www.dagensmedicin.se/vetenskap/n ... a-fomagan/
Mer
11 år 11 månader sedan #482317 av Admin1
Det är en intressant sak med August Strindberg och det är att de psykiska besvär som han onekligen ibland hade har inte förminskat hans författarskap. Såg ett 2 timmars TV-program om honom igår, där P O Enquist kallade honom vårt största geni. Det jag undrar om Strindberg är vad som hade hänt om han inte hade skrivit om sina problem. Kanske hade han då insjuknat och hamnat på mentalsjukhus. Skrivandet kanske räddade honom.
Mer
11 år 11 månader sedan #483051 av Graatass
Ja, Admin1, jag tror säkert att det var så för August Strindberg. Jag tycker att hans storhet ligger i hans rikedom och bredd. Läste igår en artikel om att dagens författare inte längre läser det man brukar kalla för "litteratur kanon". När man hade läst igenom Homeros, Snorre Sturlason, Shakespeare, Goethe, Gilgamesheposet, Rabelais, Dante, Thomas Mann, James Joyce m fl. När dagens litteratur mest handlar om att bli känd, framgångsrik, delta i tyckarpaneler eller tävlingar i teveprogram.
Men det är ju som en expert på uppfinnare sa i en intervju nyligen; att idag fungerar det inte längre så att en "Uppfinnar-Jocke" kan sitta hemma och hitta på nya uppfinningar. Så gott som alla arbetar idag i team, eftersom man måste kunna så otroligt mycket.
Den senaste tiden har svenska spänningsromanförfattare blivit uppmärksammade i USA. Deras romaner säljer mycket bra! Och filmbolagen köper upp romanerna för att göra film av dem. Nu senast var det Camilla Läckberg som fick beröm. Och det är nog svårt för de svenska författare som önskar vara intellektuella, bevandrade i Humaniora och "djupa". Att arbeta på en enda roman under fem års tid, för att, förhoppningsvis, presentera den på Bokmässan i Göteborg, få den recenserad i tidningar, radio och teve. Kanske ta emot pris för den, som Bengt Ohlssons roman om Hjalmar Söderbergs romanfigur ur Doktor Glas, pastor Gregorius,
www.bokus.com/bok/9789100104443/gregorius/
Som fick mycket uppmärksamhet, fina recensioner och beröm i massmedia. Ändå faller romanen snabbt ner i glömskans mörker och några få lånar romanen på biblioteket. Tills den säljs på Årets Bokrea, hamnar i antikvariatens skyltfönster och blir till returpapper.
Då tror jag att just det att enbart skriva en roman för ens eget inre behov, måste vara den största och starkaste motivationen. En utredning av ens förhållande till den verklighet och värld man har omkring sig, som man kan återvända till, år efter år, för att, igen, granska sådant som man upplevde som oklart eller oprecist.
Jag gillade ett tag den amerikanske författaren Paul Auster. Speciellt hans dystopi "I de sista tingens land". Efter flera bra romaner, var det som om han hade kravet på sig att överträffa sig själv och att göra berättelsen ännu mer komplicerad och invecklad. Men när man som läsare tappar tråden ideligen, tröttnar man på en sådan roman. Och då kan "Momo, eller Kampen om Tiden" kännas befriande enkel. Och på så vis verkligen genial!
Mer
11 år 11 månader sedan #483053 av Geta
Idag kan alla bli författare hur lätt som helst. Det måste vara demokratiskt. Om sedan böckerna blir lästa är en annan sak.
TV-programmet Babel som går sent på onsdagskvällar gör en nyfiken på böcker och författare.
Mer
11 år 11 månader sedan #483061 av Graatass
Upptäckte att det finns ännu en roman som bygger på både Hjalmar Söderbergs roman "Doktor Glas" och Bengt Ohlsson "Gregorius". Men det här är en roman där huvudpersonen är pastor Gregorius hustru, Helga Gregorius. Skriven av Birgitta Lindén: "Jag, Helga Gregorius".
www.bokus.com/bok/9789185515608/ ... gregorius/
Också detta tycker jag är en följd av Modernismen och Postmodernismen, olika slags metabyggen och metakonstruktioner. Som när Michael Tournier skriver en roman med Fredag som huvudperson, istället för Daniel Defoes Robinson Crusoe. Eller Graham Greene som skriver Monsignor Quixote, en pastish av Cervantes Don Quijote. Berättelser som ger upphov till nya berättelser och ger annorlunda vinklingar utifrån den ursprungliga texten.
Eller som när romanen Baron Münchausens Äventyr
sv.wikipedia.org/wiki/Baron_M%C3 ... 3%A4ventyr
blir till en diagnos
sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%BCnchhausens_syndrom