- Inlägg: 12813
vad gör man när medicinen inte hjälper?
-
- Besökare
-
18 år 3 månader sedan #32554
av alien
Svar från alien i ämnet vad gör man när medicinen inte hjälper?
Admin mfl
Jo tyvärr verkat det vara så. problemet med mig är nog att jag är så instabil, dvs jag kan börja må dåligt för någonting, behöver inte alltid vara ngt stort, kanske ngn annan inte skulle reagera lika hårt, men för mig är det det som ett stort tomrum uppstår - en avgrund. ibland hittar jag inte ens ngn anledning, kanske är det då undermedvetet.
sedan om jag inte försöker stoppa det tomrummet med nånting, så kan det växa och de depressiva tankarna/ångesten växer snabbt i intensitet. jag kan sjunka med i avgrundsdjupet på några minuter ibland. sedan om t.ex något roligt händer, som att jag t.ex träffar en kompis, så kan min sinnestämning bli bättre. jag kan t.o.m. må riktigt bra en stund, och det håller i sig ett tag, sedan kan jag (oftast) sjunka ned igen.
jag har dock inte diagnosen mano-depp, bara varit hypomanisk en gång. det är nog svårt att hitta mediciner när man är så instabil och kan växla så fort. depressionsmediciner är väl till för när man är mer ihängande deprimerad. dock blir jag aldrig aggressiv. visst kan jag bli arg (inte ofta), men inte våldsam. oftast vänder jag det inåt istället.
äter inte så mkt fisk faktiskt, är mer förtjust i annan mat, men rökt makrill är ju väldigt gott! motionera gjorde jag mkt förr. inte så mkt nu längre, ibland simmar jag lite och bastar (nåt jag gillar, basta alltså
)
Cymbalta fick jag utskrivet en gång, men gick aldrig så länge på den, bara 14 dagar (60 mg). upptäckte då att maskineriet inte funkade som det skulle, eller ja delvis, men inte fullt ut så att säga <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="
" title="Cool" /><!-- s8) -->.
jo det är det nog. men tanken just då att jag ska skada ngn eller slänga mig framför en bil vid ett övergångsställe känns väldigt verklig just då, men den ger mig ångest. deprimerad kan jag bli också, tillfälligt iaf. tomheten finns där mest hela tiden och gnager. men det är säkert som du säger att det är mkt rädsla bakom, det sägs ang tvångstankar att det man tänker är det man mest är rädd för. jo DBT eller KBT kunde säkert vara ngt, när/om, man nu får pröva på det!
det låter härligt, har provat varmt bad ibland. men ska prova det med filten och te också.
nä vet, men så svårt att känna så bara. men tack *kram* ska försöka, nästa gång ångest-tomhets-monstret kommer.
vet att man får öva på olika sätt att hantera olika känslor i KBT och DBT. lära sig nya sätt att hantera jobbiga situationer. lära om. jag har nog aldrig fått med mig dom här bitarna helt enkelt. därför känner jag tomhet och allt det andra. jag är som ett pussel, där några bitar saknas. som pusslen man försöker lägga på psyket, men där alltid en eller några bitar saknas <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="
" title="Wink" /><!-- s:wink: -->
kanske är det så att vissa människor föds med ett komplett pussel, men att några försvinner under vägen. vissa föds kanske utan en komplett uppsättning. livet kanske handlat om att hitta och foga samman allt till en helhet. för vissa tar det mer tid, för andra kortare.
Gäst Ons Feb 08, 2006 4:17 am
svarar dig när jag kommit hem, ska iväg på ett möte bara.
Jo tyvärr verkat det vara så. problemet med mig är nog att jag är så instabil, dvs jag kan börja må dåligt för någonting, behöver inte alltid vara ngt stort, kanske ngn annan inte skulle reagera lika hårt, men för mig är det det som ett stort tomrum uppstår - en avgrund. ibland hittar jag inte ens ngn anledning, kanske är det då undermedvetet.
sedan om jag inte försöker stoppa det tomrummet med nånting, så kan det växa och de depressiva tankarna/ångesten växer snabbt i intensitet. jag kan sjunka med i avgrundsdjupet på några minuter ibland. sedan om t.ex något roligt händer, som att jag t.ex träffar en kompis, så kan min sinnestämning bli bättre. jag kan t.o.m. må riktigt bra en stund, och det håller i sig ett tag, sedan kan jag (oftast) sjunka ned igen.
jag har dock inte diagnosen mano-depp, bara varit hypomanisk en gång. det är nog svårt att hitta mediciner när man är så instabil och kan växla så fort. depressionsmediciner är väl till för när man är mer ihängande deprimerad. dock blir jag aldrig aggressiv. visst kan jag bli arg (inte ofta), men inte våldsam. oftast vänder jag det inåt istället.
äter inte så mkt fisk faktiskt, är mer förtjust i annan mat, men rökt makrill är ju väldigt gott! motionera gjorde jag mkt förr. inte så mkt nu längre, ibland simmar jag lite och bastar (nåt jag gillar, basta alltså
)Jag tycker att du skall fråga din läkare om du inte kan få Cymbalta utskrivit.
Cymbalta fick jag utskrivet en gång, men gick aldrig så länge på den, bara 14 dagar (60 mg). upptäckte då att maskineriet inte funkade som det skulle, eller ja delvis, men inte fullt ut så att säga <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="
" title="Cool" /><!-- s8) -->.Är inte det mesta rädsla för att tappa kontrollen?
jo det är det nog. men tanken just då att jag ska skada ngn eller slänga mig framför en bil vid ett övergångsställe känns väldigt verklig just då, men den ger mig ångest. deprimerad kan jag bli också, tillfälligt iaf. tomheten finns där mest hela tiden och gnager. men det är säkert som du säger att det är mkt rädsla bakom, det sägs ang tvångstankar att det man tänker är det man mest är rädd för. jo DBT eller KBT kunde säkert vara ngt, när/om, man nu får pröva på det!
Sköt om dig, hör att det är svårt just nu. Kanske under tiden du är hemma och har ångest kan krypa in under en varm filt. En varm kopp te.
det låter härligt, har provat varmt bad ibland. men ska prova det med filten och te också.Du är OK. Du kommer inte skada varken dig själv eller någon annan. Du är helt OK. Du är bara du.
nä vet, men så svårt att känna så bara. men tack *kram* ska försöka, nästa gång ångest-tomhets-monstret kommer.
vet att man får öva på olika sätt att hantera olika känslor i KBT och DBT. lära sig nya sätt att hantera jobbiga situationer. lära om. jag har nog aldrig fått med mig dom här bitarna helt enkelt. därför känner jag tomhet och allt det andra. jag är som ett pussel, där några bitar saknas. som pusslen man försöker lägga på psyket, men där alltid en eller några bitar saknas <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="
" title="Wink" /><!-- s:wink: -->kanske är det så att vissa människor föds med ett komplett pussel, men att några försvinner under vägen. vissa föds kanske utan en komplett uppsättning. livet kanske handlat om att hitta och foga samman allt till en helhet. för vissa tar det mer tid, för andra kortare.
Gäst Ons Feb 08, 2006 4:17 am
svarar dig när jag kommit hem, ska iväg på ett möte bara.
18 år 3 månader sedan #32579
av alien
Svar från alien i ämnet vad gör man när medicinen inte hjälper?
Gäst,
den illelagala invandraren - är det herr ångest månne?
jo resan gick bra tack. lite ångest under tiden. märkte att jag började bli deprimerad när jag under samtalet med min kontaktperson började snacka livsexistensiella frågor, typ meningen med livet och allt sånt. körde ner mig rätt djupt där ett tag, men blev bättre sedan.
idag har varit en bättre dag och jag har träffat min samtalskontakt. pratade bara allmänna saker i dag och inget djupt snack
mediciner kan nog vara bra, bara man hittar rätt sort, baserat på en korrekt och säkerställd diagnos. kanske är mina diagnoser korrekta, kanske inte. de är baserade enbart på anamnes, men så brukar kanske fallet vara? jag har ju helt klart tvångstankar, men också en mix av lite allt möjligt. givetvis ska man inte bara bli erbjuden medikamentell behandling utan även terapi. det är en självklarhet tycker jag, och också behandlingsrekommendation om man läser litteraturen som finns.
har testat att hålla upp med min grundmedicin några ggr, men med mediokert resultat. vågar inte riskera det igen, som det ser ut nu. får se vad som händer hos läkaren nu på fredag och hur det går med min remiss till karolinska. jovisst kan medicin droga ner en och gör det också - så att man känner apati och oföretagsamhet. lägsta effektiva dos är väl att rekommendera.
hur skapa goda cirklar? ja det är en bra fråga. inte lätt att bara ge sig i kast med heltidsjobb och dito efter 5 års sjukskrivning. spyr litterärt bara vid tanken ibland. men mår inte bra av att gå hemma heller. nä det borde nog allt finnas en handlingsplan för alla psykiskt sjuka. ska be att få läsa min journal! kanske står det ngt givande däri? nu är man ju fast i ett moment 22. min mottagning har inga resurser och jag har inga pengar till egen terapi. bara att hoppas på den där specialistvårdsremissen då! eller så får man hoppa rakt ut i ett jobb och antingen får det bära eller brista, för en sjukersättning, skulder och pengar till att ha ett värdigt liv som man kan fylla med meningsfulla saker - och då menar jag inte enbart materiella saker! utan att kunna unna sig lite ibland och kanske kunna spara..går ju inte nu liksom. vill inte låta som en egoist utan realist. om man redan är sjuk blir man inte bättre när man har ont om pengar. kan inte hålla med styrande politiker om att låg ersättning skulle vara en morot till vilja att komma ut i arbetslivet igen. tror också på en kombination av olika samhälleliga insatser i kombination med egen lust och egen lust kommer när man mår bättre.
den illelagala invandraren - är det herr ångest månne?
jo resan gick bra tack. lite ångest under tiden. märkte att jag började bli deprimerad när jag under samtalet med min kontaktperson började snacka livsexistensiella frågor, typ meningen med livet och allt sånt. körde ner mig rätt djupt där ett tag, men blev bättre sedan.
idag har varit en bättre dag och jag har träffat min samtalskontakt. pratade bara allmänna saker i dag och inget djupt snack
mediciner kan nog vara bra, bara man hittar rätt sort, baserat på en korrekt och säkerställd diagnos. kanske är mina diagnoser korrekta, kanske inte. de är baserade enbart på anamnes, men så brukar kanske fallet vara? jag har ju helt klart tvångstankar, men också en mix av lite allt möjligt. givetvis ska man inte bara bli erbjuden medikamentell behandling utan även terapi. det är en självklarhet tycker jag, och också behandlingsrekommendation om man läser litteraturen som finns.
har testat att hålla upp med min grundmedicin några ggr, men med mediokert resultat. vågar inte riskera det igen, som det ser ut nu. får se vad som händer hos läkaren nu på fredag och hur det går med min remiss till karolinska. jovisst kan medicin droga ner en och gör det också - så att man känner apati och oföretagsamhet. lägsta effektiva dos är väl att rekommendera.
hur skapa goda cirklar? ja det är en bra fråga. inte lätt att bara ge sig i kast med heltidsjobb och dito efter 5 års sjukskrivning. spyr litterärt bara vid tanken ibland. men mår inte bra av att gå hemma heller. nä det borde nog allt finnas en handlingsplan för alla psykiskt sjuka. ska be att få läsa min journal! kanske står det ngt givande däri? nu är man ju fast i ett moment 22. min mottagning har inga resurser och jag har inga pengar till egen terapi. bara att hoppas på den där specialistvårdsremissen då! eller så får man hoppa rakt ut i ett jobb och antingen får det bära eller brista, för en sjukersättning, skulder och pengar till att ha ett värdigt liv som man kan fylla med meningsfulla saker - och då menar jag inte enbart materiella saker! utan att kunna unna sig lite ibland och kanske kunna spara..går ju inte nu liksom. vill inte låta som en egoist utan realist. om man redan är sjuk blir man inte bättre när man har ont om pengar. kan inte hålla med styrande politiker om att låg ersättning skulle vara en morot till vilja att komma ut i arbetslivet igen. tror också på en kombination av olika samhälleliga insatser i kombination med egen lust och egen lust kommer när man mår bättre.
-
- Besökare
-