Abilify

Jag har får nu abilify 15 mg undrar om dett kan hjælpa på månglande känslor. Eller om dett bara gör en endnu mera känslolös och kald. Kan verkligen inte leva uttan känslor som jag önskar känna i min kropp.
Tänker på att ta livet av mig själv om jag inte får mit känsloliv tillbacka.
Har tidligare varit en mycket känslomässig person och tycker att dett är trokigt att leva i en kall skitzofren värld.

Hej!
Hoppas att medicinen kan hjälpa dig något. Jag känner igen mig.
För 30 år sedan levde jag också i en kall, tråkig värld.
Men sakta, sakta blev världen varmare. Det som har hjälpt mig mest har varit att gå i samtalsterapi hos en läkare. Jag vet att det är svårt att få
terapi idag och att man får bekosta det mesta själv.
För 30 år sedan hade jag inget hopp om att komma ur schizofrenin.
Jag kan inte säga att jag är helt frisk men idag njuter jag av livet.
Det är så stor skillnad så jag är tacksam varje dag.

Jag undrar vilka symptomer du har kvar endnu ?
Och om man inte bara glömmer hur man hadde dett innan man blev sjuk ju längre tid som dett går och på detta sättet får dett bättre.
Jag kommer aldrig att glömma hur bra liv jag hadde innan jag blev sjuk och vill bli frisk annars önskar jag inte att leva så enkelt är dett. Men nu har jag provat i 3 år och inte är blevet lättare eller bättre.

Jeg undrar också om du gennom dom 30 åren som sjuk har haft ett arbete
har varit gift eller fået barn.
Jag tror inte jag kan leva ett helt uttan kunna få uppleva dessa saker. Det känns svårt när jag tidligare var frisk och tänkte att jag också skulle få en helt normal framtid.
Har många självmordstankar och vil inte leva med denna sjukdom. <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

Hej! Jag ska försöka svara på dina frågor.
Symtom nu: Klarar inte att vara i grupper med folk någon längre tid.
Bara där jag får vara anonym.
Ibland får jag småpsykoser. Kan komma in på vanföreställningar jag haft
förut. Det går i regel över om jag är i stillhet, ensam.
Jag insjuknade så tidigt, vid 17 års ålder så jag har inte haft något fantastiskt liv förut.
Jag har haft arbete men orkade knappt med det. Trots det gick jag in i
kris när jag fick pension
Familj och barn: Jag har levt ensam jag har inga barn. Det känns ju ganska onormalt. Jag har inte kunnat även om jag försökt.
Det kanske är det som du tycker är värst. Jag har ingen aning om vilken ålder du är i. Ta till alla halmstrån för att komma ur din situation som du kan.
Trots att läkare är pessimistiska och säger att det här får man leva med hela livet så tro inte på det. Det kan dyka upp möjligheter.

Hoppas läkarna ger dig en medicin som funkar på dig, det finns ju så mkt olika mediciner och tillslut funkar en jättebra för dig. Det finns fler chanser, ta dom och se hur du i framtiden kommer att bli frisk. Kram