Linnea skrev: Är du sjukföklarad för att du pratar annorlunda eller? Det låter märkligt. Du kanske är väldigt smart eller nåt.... Kanske du kunde be att få någon annan utredare? De förstod inte mig heller första gången jag var på sjukhuset... New age hade de aldrig hört talas om. Och att jag sa att jag lämnade kroppen betydde att jag var psykotisk...Eh.. Jag vet många friska som säger så....När jag sa att jag var " Guds barn"( det står i bibeln att alla är det) så hittade de på att jag var någon slags jesus figur...Fast det inte stämde. men jag behövde hjälp. Jag mådde verkligen inte bra och var i kris. Om de hade försökt möta mig och kommunicerat så hade det varit mycket bättre. Det här har kanske inget att göra med din situation. Ville bara säga att jag känner igen mig i knasiga uttalanden.
Detta inlägg fick mig att tänka på en fundering jag länge haft kring psykiatrin. Jag har en känsla av att diagnoser, journaler, teamkonferenser osv ibland (ganska ofta?) används som något att hålla patienten på avstånd med. Det jag menar med det är att det finns någon slags rädsla för att se det friska hos människor med psykiatrisk problematik. Kanske för att det skrämmer oss "friska" att vi inte är så olika de "sjuka". Som du skriver Linnea så finns det en massa människor som tror att de är Guds barn utan att vara det minsta instabila rent psykiskt. Men om en person som redan är inne i psykiatrin yppar en sådan tanke läggs det snabbt in i symtombilden och analyseras sönder. Det är så svårt att säga var gränsen går för när något övergår från att vara harmlöst till att bli ett problem för den psykiska hälsan. Jag tror att det är otroligt viktigt att verkligen se människan i patienten. Som den unika varelse han/hon är. Samtidigt är ju vårdpersonalen inte mer än människor. Och sanningen är ju att rädslan jag tror ligger bakom hela fenomenet är befogad. Vi är inte så himla olika...
