Mentalsjukhus

Varför inte återinföra mentalsjukhusen igen? Idag sitter många psykiskt sjuka isolerade i sina lägenheter utan att få någon hjälp eller omvårdnad. Att bli inlagd på sjukhusets psykiatriska avdelningar har blivit hart när omöjligt och väl där är vårdtiden skrämmande kort.

Det kommer alltid att finns svårt psykiskt sjuka människor som inte klarar av att sköta ett eget hem och leva ett självständigt liv, det är bara att inse.

Kanske kan en kompromiss heta gruppboende. Boenden för mindre grupper, där det finns tillgång till personal och där man får hjälp att ta sin medicin, vilket kan falera i eget boende. Jag vet inte, har ingen erfarenhet av gruppboende. Trots allt är jag inte främmande att önska mentalsjukhusen åter.

Det ligger något i vad Du säger, Fantasio.
Gruppboende är nog ett bra komplement men det passar (nog) inte alla.
Den "mentalvård" vi hade före psykiatrireformen vill jag dock inte ha tillbaka men idag bedrivs ingen vård inom slutenvården, enbart förvaring.
Det är sinnessjukt (!) i sig att det skall vara så svårt att få en plats när man mår dåligt, idag skall man ju vara självskadare och/eller kraftigt suicidbenägen för att överhuvudtaget komma på tal att bli inlagd. Inte ens då finns det plats ibland....
Precis som du säger är vård (läs förvaring) tiderna skrämmande korta. Idag bedrivs "svängdörrspsykiatri" inom slutenvården!

För övrigt har miljön på ST:Lars i Lund mycket att önska och mer motiverad & trevlig personal hade inte skadat......

/vnv :!:

Jag har en kompis som bor i gruppboende. Där är målsättningen
att leva så självständigt som möjligt. Det handlar inte om något
totalt omhändertagande.
Det personalen gör, verkar vara mest att dela ut mediciner.

Finns personalen tillgänglig om nätterna? Finns det möjlighet att äta lagad mat för en slant? När jag varit inlagd på "min" avdelning stod vi vid spisen varje tisdag och lagade mat till hela avdelningen. Det togs tyvärr bort av rädsla för resistenta bakterier.

Nej, personalen finns inte i huset på nätterna. Det finns
ingen gemensam matsal i huset. Mat går att få på ett
närbeläget servicehus.

Jag är ju en social människa och tror mig funka bättre i ett gruppboende med andra runt i kring mig.

Skulle med öppet sinne, direkt anta ett erbjudande om gruppboende, men tyvärr i Göteborg där jag bor är det långa köer till en plats och jag drar mig lite för den merkostnad det i så fall skulle bli för mig.

De gamla mentalsjukhusens tid är förbi och de stora komplexen vill jag inte ha tillbaka utan en reträttplats på en mindre enhet inom ditt upptagningsområde, med mera intensivt vårdaktivt perspektiv med handplockad intresserad personal med omvittnat bra fungerande social förmåga och dessutom hög empatiförmåga hade varit idealet.

Tester skulle kunna avgöra vilka som skulle kunna bli aktuella att ha som personal där och du skulle då vara upptagen i ett mindre upptagningsområde där du med kontinuitet kunde träffa din psykiatriker i vanliga fall också (han skulle kunna alternera mellan olika sådana här vårdenheter i upptagningsområdet)

Du träffar alltså samma personal hela tiden, även när du är inlagd och då får man kontinuitet på vården och då tror jag på en förändring till det bättre rent generellt för alla inblandade av den enskilde vårdtagaren som är sjuk och som skulle se att folk verkligen brydde sig.