Jag har varit på behandlingshem i ett par år skulle vilja ha garanti på att få en ordentlig utsluss.Kommunerna pratar inte om själva utslussen det pratar om behandlingen.Alltså...jag är i ett stödboende nu och jag vet ej hur mycket min kommun vill betala för mig.Är det inte så att de vinner långsiktikt på att hjälpa mig att hiva ut mig på gatan är ju förkastat.Morgan Johansson en politiker har tagit fram ett förslag(hoppas det går igenom,det är ju val nästa år)att staten ska gå in och ta över om det så behövs en förlängning av vården.Har man påbörjat en behandling så ska man fullfölja den om det visat sig vara bra för en.Är man motiverad och gör framsteg så tycker jag det är en självklarhet att få stöd.Men just nu satsar de flesta kommuner på kortsiktiga lösningar som ser bra ut vid årsredovisningen.En psykiatriker,socialhandläggare har svårt och få sin röst hörd mot ett beslut högre upp.Den kan riskera ett spänt läge i gruppen om den vädrar sig.Det skapar osämja och en konflikt..som i värsta fall blir infekterat med mobbing,stress,utbrändhet som utväg.Hur ska vi våga vara oss själva i ett samhälle som bryter ner självständigheten,och den fria viljan.
Ta bara det samtalet vår vice statsminister Bosse Ringholm yttrade i TV,(ofrivilligt)han glömde stänga av mobilen.Där han uttalade sig om att poliser mer eller mindre var slöa inkompetenta idioter.Det kom från hans hjärta men han ursäkta sig i tv dagen därpå om sitt uttalande, för att inte tappa fejset mot sin omgivning.Hyckleri,fördomar,egoism,girighet,arvsynden,jantelagen genomsyrar hela den svenska befolkningen frivilligt och ofrivilligt...ska det va så?Vill vi ha det så?Inte jag i allafall...jag kan börja med att förändra mitt sätt att tänka och hantera konsekvenser ett ansvar vi alla egentligen har.Tack!
