Min mor jobbar som förskolelärare. Varje eftermiddag så kommer föräldrarna och ska hämta ungarna. En av föräldrarna som kommer lider av schizofreni. Min mor berättar att han verkar vara som alla andra fram tills att någon pressar honom lite. Då blir han oerhört osäker ibland och börjar tala osammanhängande och får en splittrad blick. Hon säger att han är godheten själv fram tills människor börjar ställa krav. Han klarar inte för mycket information på en gång och kan ibland visa det genom arga blickar. Hur upplever ni situationer när ni känner er pressade? Jag blir väldigt arg inom mig och ger upp lätt.
Blir jag pressad slår jag bakut, har jag sagt nej en gång så skall det räcka. Tjatar folk på mig blir jag arg och sur. Ställer folk krav jag inte klarar av så säger jag nej, kan dom inte acceptera det trots att dom vet om min sjukdom så är dom idioter i mina ögon.
