Blir gullad med på psyk, är det vanligt???

Mer
9 år 3 månader sedan #713520 av Ready
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Kvinnor blir bättre behandlade av psykiatrin än män.
  • Jocke
  • Offline
  • Jubelhedersmedlem
  • Jubelhedersmedlem
  • raka spåret är enklare än kringelikrokar!
Mer
9 år 3 månader sedan #713529 av Jocke
moisen,

Från början vid ca. 28 års ålder försökte psykiatrin hjälpa mig vid vissa aktivititeter att mänskliggöra mina aktiviteter, jag upplevde inte att jag blev hjälpt vid den tiden. Men nuförtiden upplever jag nog det så. Men ändå känner jag mig död i vissa lägen, hur kan det komma sig nuförtiden? Nu är jag dum, jag älskar livet, men vem fan vill vara dum?

Vars är världen på väg?
Mer
9 år 3 månader sedan #713538 av MsTibbs
Ingen har klappat på mig i sängen förutom kort god morgon och godnatt. Pratar mycket dock. jag är 30år nu men de gör så ändå?
Mer
9 år 3 månader sedan #713550 av Amandara
Jag har aldrig blivit behandlad med fysisk närhet men med psykisk värme och korrekthet
Mer
9 år 3 månader sedan #713554 av koi
Jag hade en vårdare som hade handen på mig när jag hade panikångest attack. Men det är nog det. Minns inte om det var mer. Tror inte det. Men handen hjälpte. Jag blev lugnare.
Mer
9 år 2 månader sedan #723203 av Anonym
Eh ja jag skulle vilja säga att det är vanligt. Har blivit "gullad med" på psykiatrin när jag varit 20 år... Eller som nu, de uppfattar mig som yngre än jag är (jag är 25 år) och de tycker, ja inte vet jag, att det kan fortgå hela livet (att de kan hålla på så!)... *Suck*

Ja liksom det är deras sätt att ha kontroll över en, uppfattar jag det som. Och då är jag en "dum ungdom" och de är "förståndiga äldre människor"... Man fastnar lätt vid det där att man bara ska lyssna på dem! :/ Ibland är det bättre (enligt mig själv) att lita på människor som inte finns där endast för att det är deras jobb, ärligt talat... -.-

Eller... Nej det där var lite fel skrivet. Menar det att det oftast finns människor omkring en som bryr sig om en, det finns ett liv utanför psykiatrins väggar! :(

Att sträva efter att bli frisk är såklart det bästa, det är det både de på psykiatrin och ens vänner och familj vill. Och man borde ta den hjälp man behöver... Och det jag försöker säga är att det är också lätt att vilja ge upp, men livet är hårt! Det ska inte vara lätt hela tiden! Det är verkligheten. Man fortsätter kämpa för att man ska!!! Och framförallt för sin egen skull...!