Psykiatrireformen

Sveriges psykiatriker kår såg till att Sverige i förhållande till folkmängden fick bland den största andelen lobotomerade patienter i världen. En yrkeskår som har våldfört sig så på den patient grupp som dom säger sig företräda bör inte ha någonting med utformningen av psykiatrin att göra.

Jag skriver detta med anledning av att två pensionerade professorer i psykiatri har skrivit i läkartidningen att psykiatri kåren är villig att rycka in och hjälpa till att städa upp den oreda som orsakades av psykiatrireformen.

Jag undrar hur många patienter som dom har tvångslobotomerat i sina dar. Tillräckligt många för att ha förverkat sin rätt att yttra sig i frågor som berör oss schizofrena.

Jag väljer att politiker får utforma hur psykiatrin skall skötas i 100 fall av 100, framför att jag låter lobotomi galna professorer får nåt att säga till om. :twisted:

Jag tycker du är lite väl negativa till dem. Lobotomi förekom mest på 40 - 50-talet enligt Aftonbladet. I viss mån även in på början av 60-talet.
www.aftonbladet.se/nyheter/0008/26/skiljas.html
Jag skulle gissa att professorerna då var underläkare utan särskilt stort inflytande över vården, som gavs på deras klinik.

Det går ju inte att belasta dagens psykiatriker för gamla synder, som de är helt oskyldiga till. Det finns ju massor av andra synder inom vården. Overksamma, onödiga och också farliga behandlingar, som de flesta läkare förr ordinerade för att alla trodde då de hade effekt. Tvångssteriliseringar t.ex.

Inom vården i många delar av världen finns en starkt ökande trend till ökat patientinflytande. Orsaken är att skapa nöjdare patienter, men också så är det ju så att patienternas sjukdomar varierar mycket liksom behandlingsresultatet mellan patienterna.

Alla får inte effekt av ett läkemedel och därför kan det vara klokt att stärka patientens ställning eftersom det är inte ofta effekterna objektivt mäts av behandlingarna. Så att när du vill minska läkarnas inflytande, så har du nog delvist rätt - det håller just på att långsamt ske. Men det kommer säkert att finnas enskilda fall där det kan vara negativt.

Professorerna var upprörda över att psykiatrikerna inte hade ingått i psykiatrireformen. Det kan man ju förstå. Däremot är det underligt att de inte organiserade om psykiatrin och flyttade ut den i öppenvården. Professorerna sa att psykiatrikerna var negativa till reformen och trodde inte att patienterna skulle klara sig själva ute i samhället. Jag gissar att flera hundra år av institutionaliserad mentalvård gjorde att man aldrig tänkte på möjligheten att ge en uppsökande öppenvårdspsykiatri.

En annan sak när det går snett kan vara att brukar och intresseorganisationer arbetar på fel nivå. De kanske huvudsakligen attackerar centralt i Stockholm.
Emellertid innehållet i vården bestäms mycket lokalt och på länsnivå. Det är där man skall satsa krutet. Det tror jag inte sker idag och då blir det som det blir.