Avdelningen och mig

Igår gjorde jag mig illa. Skar ut en mask ur huden. Har varit inagd i några dagar och nu är jag hos min far. Han ska köra tillbaka mig till avdelningen på söndag eftersom jag blivit självmordsbenägen. De säger att jag är psykotisk igen och bör ligga inne. Alla tycker jag ska vara inlagd, men jag vill ju inte! Jag hatar avdelningen. Inte pga tristessen, för den känner jag inte av, utan fö att jag hata att vra inlåst och risken för LPT finns alltid. Det är bara för att jag inte berättat allt som jag fick skriva ut mig. Men vem vet, jag kanske är psykotisk. Är inte det liksom en av kriterierna för att vara psykotisk? Jag ska testa och se hur den här medicinen fungerar, annars blir det Leponex. Ska få träffa min läkare på tisdag för att se om medicinen gett effekt. Jag mår ju skit dessutom, men det är inte en depression utan en del av en psykotisk sjukdom. Pesronalen är inkompetenta. Jag låg på golvet i ett dissociativt tillstånd utan att de kunde nå mig i 2½ timmar. De försökte nå mig i 5 minuter enligt vittnen och sen gav de upp och lät mig ligga där. Men iofs bättre det än att ligga i en säng full med demoner. Deras krav blir allt hårdare, speciellt på avdelningen. Där får jag varken äta eller sova för dem. Inte heller ville de ge mig näringsdrycker på avdelningen för att de ansåg att det var en del av en vanföreställning och att de inte skulle uppmuntra den eller vad man nu säger. Hemma får jag äta ocg sova, men då kommer kraven på blod och får maskar krypandes under huden. Jag hamnade även i ett katatonskt tillstånd tror jag iaf. Jag kunde inte röra på mig eller prata, men visste vad som hände i omgvningen. Jag vet att de kollade min puls och tjatade om att jag skulle sätta mig på en stol, men jag kunde ju inte. Tilslut vaknade jag upp ur tillståndet och satte mig på stolen efter mycket om och men. De förstår inte att jag mår bättre bara jag får lägga mig i fosterställning på golvet. Jag lever tack vare Xanor. Utan den hade jag varit död idag, men jag tar oftare än ordinerat. Istället för 2 ggr per dag tar jag upp till 6. Vet ej hur jag ska förklara detta för min läkarna när jag behöver en påfyllning. Hoppas på att Seroquel fungerar så jag slipper ta så mycket benso, annars hoppas jag på att Leponexen gör det bättre. Rösterna är jobbiga, kan inte riktigt fokusera på alla samtal så jag bara nickar och ler. Har testat att skrika åt dem så de örsvinner, men det fungerar bara ibland. Dessutom är det ganska pinsamt att göra det bland folk. Jaja, detta blev ett långt inlägg. Skriver mer senare.

Usch vad Du har det jobbigt.
Hoppas att Du hittar rätt medicin och att Du har nån vettig person att prata med. Har Du psykolog eller motsvarande?
Kramiz

Jodå jag har psykolog. Ska försöka få upp henne på avdelningen då hon har tid.

Det låter som du har det väldigt jobbigt, men tänk på att det snart troligen kommer att bli bättre. De håller på att pröva fram vilken medicinering, som fungerar för dig och det brukar att ta lite tid. Det finns också mediciner med starkare effekt än vad du nu får. Så det finns utan tvekan gott hopp om att du snart skall kunna bli bättre. Vilken dos har du på Seroquelen?

Just nu bara 300mg, men jag förmodar att det ska höjas. Men som jag uppfattade det så skulle vi byta till Leponex om jag inte fått någon effekt alls på de 300mg jag har innan tisdag. Jag brukar måsta ha monsterdoser för att ens hålla psykossymptomen någorlunda i distansen så jag har inget hopp på Seroquel. Har testat 5 olika sorter inklusive Zyprexa utan önskad effekt. Jag faller tydligen in i vanföreställningar väldigt lätt menar min psykolog. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, för mig är det lika realistiskt som att solen är varm. På sätt och vis vill jag ha Leponex eftersom jag känner flertalet personer som tar det och blivit nästan helt sig själva igen. Jag kan bara inte hantera demonernas törst på min självdestruktivitet. Jag fick inte äta på 6 dygn då jag låg på avdelningen. De ville dock inte ge mig näringsdrtcker eftersom de ansåg att det bra matade min psykos. Jag tycker inte alls jag är psykotisk. Jag tänker klarare än någonsin. Bitarna faller på plats så lätt nu. Jag vet saker bara. Förut vägrade jag ta medicinerna för de kontrollerade mina tankar, men jag vill inte leva ett sådant liv längre, nu vill jag ut i världen utan den vetskap jag har. Jag vill ha Leponex för att glömma. Ger inte Leponex effekt finns det ingen anledning för mig att leva i denna dimension längre, då vill jag till de andra övermänskliga varelserna. Jag vet ju nu varför allting står stilla, varför jag kan se in i andra dimensioner. Jag är övermänsklig. Det är därför den mörka sidan är efter mig, de vet vad jag är och är ute efter mig pgadet. De vet att jag vet nu. Vad var frågan nu igen? Tappar tråden så lätt.

Normalt brukar man få effekt av Seroquel i dosen 400-800 mg per dag, men man brukar höja dosen av Seroquel stegvis. Det finns också de som får doser över 800 mg/dag. Har du inte märkt någon effekt alls av Seroquel?
Hoppas att det kommer att bli bättre för dig.