Jag måste leva och bli frisk.

Verkar vara ett spännande forum detta.

Jag lider tydligen av schizofreni med dock enbart de negativa symptomen.

Jag har pratat med många läkare och så men jag undrar om någon av er känner igen mina symtom?
Jag känner i princip ingenting av mina känslor som en gång i tiden var väldigt starka och färgade min person.
Då jag känner en känsla så är det ångest eller skuld som ja suger åt mig som en svamp.

Mina känslor finns kvar nånstans inom mig men är enormt blockerade och jag vet inte hur jag ska öppna upp "ledningarna" igen.
Det känns som om det ligger ett svart lager av kol eller aska i huvudet, eller att hjärnan har ruttnat.

Finns säkert mer men jag undrar om någon känner igen symtomen som sagt?
Jag har mått dåligt i tio år snart och vissa saker har blivit lite bättre, men är dock långt ifrån frisk.
Det jag tänker innan jag lägger mig är alltid att "jag ska leva och bli frisk" vet dock bara inte hur.
Äter seroquel depå 600mg + en hundring för natten, samt 30mg abilify och 10mg cipralex
kanske finns nån här som har samma kombination?

min högsta önskan i livet är som säkert många av er också har är att bli frisk!

men hur fan gör man?

Hej Lerik!

Det är verkligen påfrestande att vara avstängd från sina känslor.
Det måste vara någon sorts försvarsmekanism som man har.
Tillvaron blir väldigt tråkig och tom när man inte har tillgång till
alla sina känslor.
Hur du ska bli frisk vet jag inte. Själv gick jag i psykoterapi i flera
år och kom på så sätt i kontakt med flera känslor men botad kan
jag inte påstå att jag är.
Just nu pågår det ett program i TV4 om barn som har fobi för mat.
Vi måste ha någon sorts fobi för att känna starka känslor.

Välkommen till viska.se, Lerik!

/vnv <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Geta,

Ja samtidigt vet man att känslorna finns där "under locket" eller hur man ska uttrycka det. Fruktansvärt frustrerande är det i alla fall.
Är dock övertygad om att det kommer en dag då det släpper, jag har i alla fall sett det i en form av vision.
Faktiskt enda gången jag hörde en röst var under denna händelse.

Jag låg i en säng och tänkte att jag aldrig kommer bli frisk då jag plötsligt fick tillbaka alla känslor och allt var som det skulle i några sekunder. Det rösten sade var "Du får aldrig tvivla Erik" och jag tror det var min egen, inre röst.
Sedan dess har jag blivit mer hoppfylld och positivt inställd.

Visioner ska man tro på! Det sa min terapeut.

Geta skrev: Visioner ska man tro på! Det sa min terapeut.

Fan va nice då ska slänga iväg en vision till dig med så du med blir frisk då kanske?

skämt o sido. Den måste ju komma inifrån dig. Kul och uppfriskande att höra i alla fall.
Jag tror verkligen man kan bli frisk i alla fall, och det gäller de allra flesta.
Det handlar om vilja och att ha viljan att bli frisk som en passion.

Äkta kärlek lär förresten vara ett botemedel som fungerar på de flesta i alla fall.
det tror jag också starkt på.