Hur länge depression efter psykos?

Nu kan jag se ljuset i tunneln.
I slutet av maj gick jag igenom en psykos.
Kanske lindrig men full av vanföreställningar
och inre skräckbilder.
Jag har levt i sorg ganska länge som inte
riktigt brutit ut. Det är så svårt att fatta att
anhöriga är döda. Det är nog det som är
orsaken.
Mitt blodsocker har legat för högt men jag
börjar få koll på det med motion och skärpt
kost.
Det har tagit 4 månader innan jag börjar få
litet intresse och energi efter psykosen.
Som en annan person skrivit här. Det har varit
som att gå i dimma.
Är det vanlig längd på postpsykos depression?

Jag har aldrig läst något om hur lång en postpsykotisk depression är. Det underliga om det som jag läst är att första gången man insjuknar så har antipsykotika en antidepressiv effekt, men inte mot senare psykoser. Idag ger man väl ofta SSRI-antidepressiva vid post-psykotiska depressioner. Nya antipsykotiska medlen, som Risperdal och Zyprexa har också en viss antidepressiv effekt.

Har du kollat på självtesten på <!-- w --> www.deprimerad.net <!-- w --> om du lider av en depression?
Jag undrar också om det verkligen är en post-psykotisk depression du har, eftersom det verkar finnas en yttre orsak till depressionen dvs förlust av anhöriga.

Hittills har jag inte mist någon som stått mig nära. Men ibland är jag lite skraj hur jag skulle klara av sorgen. Jag har en rädsla som går ut på att jag inte klarar att sörja ordentligt och få det ur mig.
Jag har hört om flera som gått in i väggen för dom inte kunnat sörja ordentligt. Till slut har det bara tagit stopp och dom bokstavligt talat rasat ihop.
Men det är skönt att höra att du mår bättre Geta! Har du något ställe du kan gå till och umgås med andra nu när du mår bättre?

mvh Fredrik.

Det som jag har läst om sorg är att man
går igenom flera stadier.
Ett stadium är att man kan få kroppsliga symtom.
Det ska ju vara ett friskhetstecken om man kan
sörja.
Det gäller ju också att få lov att sörja att man har
en allvarlig sjukdom.
Inte nu längre har jag någon professionell samtalskontakt.
Det är andra nyinsjuknade som behöver det bättre.
De jag pratar med är vänner. Men det går inte att belasta
folk för mkt.

Hej
Geta: Jag tycker inte att du ska stå tillbaka för nyinsjuknade patienter om du känner att du kan behöva en samtalskontakt. Det är ju viktigt att få den hjälp man behöver. Och någonstans är det ju upp till samhället att ordna fram de resurserna, så att människor inte behöver lida mer än nödvändigt. Tänk om du brutit en arm, inte skulle du förväntas att inte få den gipsad för att de fanns yngre patienter som behövde gipsas i stället.
Hoppas din depression släpper när du fått sörja.

Jag har mist en nära anhörig för ca sju år sedan, det var då mina psykiska besvär började. Jag våndar för vad som händer när jag mister någon mer. Hoppas att jag är tillräckligt stark.

Innan jag miste mina nära fanns det ingen att ty sig till..
Nu är altfler döda. En lätt bekant dog förra veckan...

Sen har jag föståt at man ofta letar och hittar ngt "riktigt" ex en bortgång av nära anhörig, när man söke anledningarna. När psykiatikern menade att jag omedvetet sköte htita depposaker o vrida negtivt så...


Du är ju inte helt ur psykosen, så frågan är om psotpsykosen kommit än?