Hur bli av med sin psykosdiagnos?

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så skulle jag gå och prata med en sjuksköterska/specialist inom psykiatri.
Jag vill ju bli av med min psykosdiagnos. Min psykosdiagnos består av att jag ser bilder på mig själv och meddelanden i pressen ("tecken") kanske om man slår ut det 2-3 gånger per år. Det är väl inte så farligt egentligen.
PSR svarade att det borde gå.
OK, men hur ska man gå tillväga?
Kan tilläggas att jag har huvuddiagnosen Asperger syndrom.

För min del är problemet omvänt.
Representanter för sjukvården säger att jag
har sådan insikt och är samlad när jag varit
inlagd.
Själv vet jag att jag har haft vanföreställningar
som jag går in och ur hela tiden.
Nu ska jag få träffa en sjuksköterska som
stödperson men jag blir säkert avvecklad ganska snart.
Det vore bra att ha någon att prata med någon gång
i månaden trots allt.

Visst går det att bli kvitt en psykosdiagnos, men det är inte lätt och det tar tid. Vid schizofreni krävs vid en enstaka psykos att man har varit symptomfri i minst 2 år innan man kan överväga att trappa ner antipsykotika. Har man haft flera återfall krävs det 5 år av symptomfrihet innan man kan överväga att trappa ner medicineringen. Om man inte får återfall i psykos när man avslutar medicineringen så anses man tillfrisknad, men det krävs nog ett par år till innan man anses vara på den säkra sidan. Det tar alltså ganska lång tid innan man kan bli fri en schizofrenidiagnos.

Vid schizofreni tror nog många att de tillfrisknat eller inte är sjuk och det slutar med medicinen och ofta på eget bevåg. Nästan alla insjuknar ganska snart i psykos och kan försämras. Personligen har jag aldrig varit så intresserad av att bli friskförklarad och jag har fortsatt med medicineringen. Jag har därför inte haft något återfall i psykos. Jag tror därför att ett accepterande av diagnosen kan leda till ett snabbare tillfrisknande än om man förnekar den.

OK!

Jag tror precis som du Admin att man tjänar mycket på att acceptera sin sjukdom och sin diagnos. Chansen att man skall tillfriskna blir nog mycket större då.
Jag har börjat acceptera min sjukdom mer och mer. Men det är inte helt lätt vill jag säga. Jag vet inte om det beror på alla fördomar om den här sjukdomen som gör att man värjer sig lite. Än har jag inte berättat för någon släkting eller någon jag känner väl, jag har bara nämnt att jag har en psykos-sjukdom. Men att nämna att man har shizofreni för någon tar verkligen emot. Jag tror det beror på att man är så rädd för att bli stämplad och komma utanför.